Superman/Batman: Public Enemies – serierecension

superman-1-batman-public-enemies02b

Författare : Jeph Loeb

Teckningar: Ed McGuinness

Innehåll: Superman/Batman #1-6, ”When Clark Met Bruce: A Tale from the Days of Smallville” från Superman/Batman Secret Files 2003

Publicerat: 2003-2004

Förlag: DC Comics

Språk: Engelska

En asteroid från resterna av planeten Krypton är på kollisionskurs med jorden, och Amerikas skurkaktige president Lex Luthor skyller allt på Superman, som han kräver ska fängslas. Batman ställer sig på Supermans sida, och de båda förklaras som lovligt byte. Ska Superman och Batman lyckas stoppa asteroiden och samtidigt hålla sig undan från Luthors hejdukar?

superman-1-batman-public-enemies04

Superman/Batman: Public Enemies är en trivsam serie, som utforskar skillnaderna mellan de båda stora DC-hjältarna.

Superman har fantastiska superkrafter och Batman är en vanlig människa. Superman med sin positiva personlighet, Batman med sin mörka. Superman som var en bondpojke, Batman som var en miljonärsson. Och så vidare.

superman-1-batman-public-enemies05

Storyn är inte så viktig, utan det är mer karaktärernas personligheter som står i centrum. Detta inkluderar porträttet av presidenten Lex Luthor.

Public Enemies är tämligen nybörjarvänlig, och jag som inte läst så mycket DC-serier har inte svårt att hänga med, eller förstå vad olika personerna har för funktioner.

Fast vissa saker undrar man förstås. Som hur i hela friden det gick till när Lex Luthor blev president? Med tanke på att han i det här albumet helt tappar huvudet och blir skvatt galen är det svårt att förstå hur han kunde hålla sig lugn under en hel presidentkampanj.

superman-1-batman-public-enemies08

Men förutom Lex Luthors märkliga beteende är Public Enemies rätt fri från större konstigheter.

En svaghet är dock att Luthor under seriens gång inte direkt gör något skurkaktigt att hata honom för, utan det mesta tveksamheterna som Superman är upprörd över verkar ha hänt innan seriens början. Vilket gör att en nykomling inte tycker han är så otäck trots allt.

Teckningarna är fina och tydliga, men kanske väl cartooniga. Färgläggningen är härlig, med klara, starka färger.

superman-1-batman-public-enemies09

Den två sidor långa bonusserien ”When Clark Met Bruce: A Tale from the Days of Smallville” är nästan det bästa med albumet. En fin liten historia om när
Superman och Batman träffades, eller snarare inte träffades, som barn.

Public Enemies är en dryg timmes popcornunderhållning, som du glömt att du läst nästa dag. Kanske inte värd att betala pengar för, men väl värd att läsa en gång.

Betyg: 5/10

Annonser

X-Men: Pixie Strikes Back! – serierecension

X-Men_Pixie_Strikes_Back01

Författare: Kathryn Immonen

Teckningar: Sara Pichelli

Innehåller: X-Men: Pixie Strikes Back #1-4

Publicerat: 2010

Förlag: Marvel

Språk: Engelska

Av framsidan och baksidestexten – ”Pixie, X-23, Armor, Mercury and Blindfold face a new kind of hell: High School!” – att döma är det lätt att tro att…

1) Dessa fem X-flickor är våra huvudpersoner.

2) Serien handlar om att de ska överleva skolan.

Så är det emellertid inte. Pixie har väldigt lite att göra för att vara seriens titelkaraktär, och de andra fyra flickorna gör inte heller så mycket väsen av sig.

Om du, som jag, köper den här serien för att få se X-23 spraka stjärt kommer du att bli besviken. (Hon ger sig på en vägg vid ett tillfälle, men det är också allt.)

X-Men_Pixie_Strikes_Back02

Vad handlar då Pixie Strikes Back om?

Jo, de fem ovan nämnda X-flickorna blir tillfångatagna av demoner och bland annat lurade att de går i skolan. Samtidigt som resten av X-männen verkar lagom engagerade för att rädda dem.

Pixies mor dyker upp hos X-männen på deras ö Utopia, och verkar i alla fall vara någorlunda intresserad av att återfinna sin dotter.

X-Men: Pixie Strikes Back är ingen bra serie. Den är nog den sämsta Marvel-serie jag läst, och de är skyldiga till en del skräp under sina dagar.

Serien innehåller ingen action, ingen spänning, och det är bara ett skämt – att alla är extremt oengagerade – som upprepas om och om igen.

X-MenPixieStrikesBack05

Teckningarna är amatörmässiga och jobbiga i längden.

Hade det här varit en fan-serie hade jag varit bedrövad över den låga kvalitén. Det är smärtsamt att läsa Pixie Strikes Back. Det gör ont i kroppen.

Jag kan inte rekommendera den här serien till någon, inte ens om man gillar Pixie (vilket jag gör).

X-Men_Pixie_Strikes_Back03

Finns det då inget bra med Pixie Strikes Back?

Det finns två saker: färgerna är underbara och omslagen är fina. Så kudos till färgläggaren Christina Strain och omslagstecknaren Stuart Immonen.

I övrigt är X-Men: Pixie Strikes Back rent mörker.

Undvik!

Betyg: 2/10

Hawkeye (Hardcover) vol 1 – serierecension

hawkeye04

Författare: Matt Fraction

Tecknare: David Aya, Javier Pulido, Francesco Francavilla, Steve Lieber & Jesse Hamm, Alan Davis

Innehåll: Hawkeye #1-11, Young Avengers Presents #6

Publicerat: 2012-2013, 2008

Förlag: Marvel

Språk: Engelska

Marvels töntigaste hjälte gör succé i sin egen serie. Hur blev det så här bra?

Hawkeye-serien handlar om vad Hawkeye, alias Clint Barton, sysslar med när han inte hänger med Avengers. Mestadels handlar det om att hamna i trubbel verkar det som.

Framför allt ryska maffian i New York lyckas han reta upp, med mycket strul och bågskyttande som följd.

hawkeye05

Det görs en tydlig poäng i Hawkeye att Clint Barton inte har några superkrafter, utan bara kan sikta med båge och andra vapen väldigt bra. Vilket inte hjälper så mycket om man är omringad av fiender på nära håll från alla håll. (Han är som tur var rätt bra på att slåss också.)

Men jag har nog aldrig stött på en hjälte som varit medvetslös så ofta som Hawkeye är i den här serien. I var och vartannat nummer är det någon som släcker lyset för honom.

Clint Bartons sköna personlighet är mycket vad som gör den här serien. Han är lätt odräglig, rätt omtänksam och rätt strulig av sig.

Seriens andra huvudperson är Clint Bartons vän och brottsbekämparpartner Kate Bishop, som också kallas för Hawkeye. Hon är också synnerligen bra på att skjuta med båge, och bra på att hjälpa Clint Barton ut ur trubbel.

Seriens främsta biperson är hunden Pizza Dog (alias Lucky) som Hawkeye räddar livet på i första numret, efter att hunden räddat livet på honom. Pizza Dog är huvudperson i det redan klassiska nummer 11, där vi får se världen ur hundperspektiv när Pizza Dog tålmodigt lyssnar på när Hawkeye och Hawkeye grälar och går i närkamp med en mördare.

hawkeye06

Även om Matt Fractions manus är bra är det David Aja som är stjärnan. Hans teckningar är verkligen uttrycksfulla, ikoniskt realistiska och medryckande. De andra tecknarna gör inte heller bort sig, utan håller sig inom seriens stil.

Värt att nämna är också färgläggaren Matt Hollingsworth. Hawkeye-serien har härligt dova färger som kommer och går igen över sidorna på härliga sätt.

Hawkeye är ett bra exempel på en superhjälteserie där skaparna har låtit sig inspireras av seriösare serier, och blandat deras berättande och design med mer traditionella superhjälteelement. Framför allt Chris Wares myllrande seriesidor verkar herrarna Fraction och Aja tittat närmare på.

Vad finns det då för något negativt att säga om Hawkeye-serien?

Seriens stora problem är att den är rätt tunn. Det finns inte mycket till djup. Serien är platt som en pannkaka.

Ett annan, inte ovanligt för superhjälteserier, problem är att vissa av birollerna som skymtar förbi, inte förklaras så bra vilka de är, vilket får mig, som knappt läst något om Hawkeye och Avengers förut, att undra över Clint Burtons förflutna på ett rätt irriterande sätt.

Kanske måste man läsa Avengers-serien parallellt med den här för att få en helhetsbild av Hawkeyes liv?

hawkeye02

Bonus-serien Young Avengers Presents #6 där Hawkeye och Hawkeye, Clint Barton och Kate Bishop, träffas för första gången är inte mer än halvbra. Framför allt sticker den traditionella superhjältetecknarstilen i ögonen efter att man vant sig med Hawkeye-stilen efter elva nummer.

Men huvudserien bjuder på flera intressanta äventyr, mot så väl maffian som naturkatastrofer, och det är inte helt oförtjänt som serien nominerades till fem Eisner Awards, inklusive bästa serie.

Om du gillar vältecknade superhjälteserier där huvudpersonen käkar pizza och åker på stryk kan Hawkeye vara något för dig.

Betyg: 7/10

Astonishing X-Men (Hardcover) vol 2 – serierecension

 astonishing07

Författare: Joss Whedon

Tecknare: John Cassaday

Innehåll: Astonishing X-Men #13-24, Giant-Size Astonishing X-Men #1

Publicerat: 2005-2008

Förlag: Marvel

Språk: Engelska

Det är två saker du behöver veta om Astonishing X-Men (Hardcover) vol 2:

1) Det är en väldigt underhållande, spännande och intensiv serie.

2) Den är en direkt fortsättning på de två historierna i Astonishing X-Men (Hardcover) vol 1, så läs de tolv första numren först innan du ger dig i kast med #13-24 och Giant-Size Astonishing X-Men #1.

Astonishing X-Men (Hardcover) vol 2 består av två berättelser, där den första är på sex nummer, och de andra på sju nummer. I den första berättelsen attackeras X-Mens skola/högkvarter av en gammal och synnerligen farlig fiende. Den andra berättelsen är ett rymdäventyr där vi får besöka en brutal rymdvärld.

 astonishing08

Vad är de då som gör Whedon och Cassadays Astonishing X-Men så bra?

Först och främst är det tempot. Serien är intensiv, och det händer mycket saker, men tempot är inte för snabbt, utan prefekt avvägt.

Det är inte för många eller för få personer, utan antalet karaktärer är precis så många att det är lätt att hålla reda på alla. Deras krafter och utseende är klart differentierade, så det är ingen risk att man blandar ihop dem med varandra.

Serien är oavbrutet fantasifull, med många spännande inslag, samtidigt som det hela tiden känns X-Men.

 astonishing09

Och Cassadays teckningar är fantastiska. Ikoniska, känslosamma, och medryckande.

Kort sagt finns det inte mycket att klaga på. Det här är väldigt nära högsta betyg. Whedon och Cassadays Astonishing X-Men är bland de bästa superhjälteserier som har gjorts.

Betyg: 9/10

Fotnot: Astonishing X-Men (Hardcover) vol 2 släpptes för ett par år sedan, och kan vara svår att få tag på. Serien har dock släpps i andra utgåvor och finns att få tag på digitalt från till exempel Comixology.

Astonishing X-Men (Hardcover) vol 1 – serierecension

Astonishing03

Författare: Joss Whedon

Tecknare: John Cassaday

Innehåll: Astonishing X-Men #1-12

Publicerat: 2004-2005

Förlag: Marvel

Språk: Engelska

Joss Whedon är mest känd för att ha skapat TV-serien Buffy: The Vampire Slayer och som regissör för Avengers-filmen, men han har arbetat som serieförfattare också. Framför allt som författare till tjugofem nummer av Astonishing X-Men med början 2004.

Astonishing X-Men börjar med att Cyclops tycker att X-Mens rykte behöver bättras på, och de behöver komma ut mer och göra mer klassiskt superhjältearbete. Så han och flickvännen Emma Frost samlar ihop ett team bestående av dem själva, Wolverine, Beast och Kitty Pryde. Förutom att arbeta som lärare på mutantskolan så ska de ut i världen för att visa att mutanter inte är så farliga som det sägs i media.

När en framstående forskare presenterar ett ”botemedel” som kan ta bort mutant-genen och göra mutanter till vanliga människor, får de dock annat att tänka på…

 Astonishing05

Lite klassiskt superhjältearbete tillsammans med Fantastic Four.

Den första inbundna Astonishing X-Men boken består av två berättelser om sex nummer vardera. De båda berättelserna är tätt knutna till varandra, och till de båda berättelserna i den inbundna vol 2, så det rekommenderas att man läser de båda inbundna volymerna tillsammans.

Astonishing X-Men vol 1 är kvalitet från början till slut. Joss Whedon har en bra hand med karaktärerna och han vet hur man får en story att flyga. Det händer hela tiden något, och det är få rutor som kastas bort på överflödigheter.

 astonishing02

Precis som storyn är teckningarna av yppersta kvalitet. Astonishing X-Men är tecknad av min favorittecknare alla kategorier John Cassaday. Han vann en Eisner Award tre år i rad för Planetary och Astonishing X-Men, och det var synnerligen välförtjänt.

Ingen tecknar superhjältar som John Cassaday. Karaktärerna är ikoniska och slående, och samtidigt personliga och känslofulla. Sidorna är levande och medryckande. Det är aldrig för mycket eller för lite som händer, utan sidorna är avvägda för maximal påverkan.

Jag är ingen serieläsare som vanligtvis läser en serie bara på grund av en viss tecknare, men John Cassaday är ett undantag.

 astonishing06

Det är inte lätt att hitta något dåligt med Astonishing X-Men vol 1, mer än att idén med ett botemedel mot mutanter inte känns som det allra mest fräscha. Men det är dock inget som direkt påverkar läsningen, så det är lätt att acceptera.

Sammanfattningvis är Astonishing X-Men vol 1 ett givet köp för alla som gillar superhjältar. Den är tämligen nybörjarvänlig, och bör vara ett bra ställe att börja läsa X-Men på. Är du ett X-Men fan bör du redan ha den i samlingen.

Joss Whedon och John Cassaday är ett dream team som inte gör någon besviken. Varje nummer, varje sida bjuder på serieunderhållning på högsta nivå.

Astonishing X-Men vol 1 är X-Men när de är som bäst.

Betyg: 9/10

Fotnot: Astonishing X-Men (Hardcover) vol 1 släpptes för ett par år sedan, och kan vara svår att få tag på. Serien har dock släpps i andra utgåvor och finns att få tag på digitalt från till exempel Comixology.

X-Men vol 1 – serierecension

xmen1

Författare: Brian Wood (X-Men #1-4), Chris Claremont (Uncanny X-Men #244)

Tecknare: Olivier Coipel (X-Men #1-3), David Lopez (X-Men #4), Marc Silvestri (Uncanny X-Men #244)

Innehåll: X-Men #1-4, Uncanny X-Men #244

Publicerat: 2013, 1989

Förlag: Marvel

Språk: Engelska

För första gången kommer en X-Men månadsserie med ett helkvinnligt team. Serien heter kort och gått X-Men och av denna första volym att döma handlar det om ett solitt X-gäng som upplever klassiska X-Men äventyr.

Gänget består av de rutinerade X-kvinnorna Storm, Rogue, Rachel Grey, Psylocke, Kitty Pryde och Jubilee. De är baserade på Wolverines skola The Jean Grey School for Higher Learning.

Första avsnittet inleds med att Jubilee återvänder till USA med ett litet barn, som hon tagit på sig att beskydda. Men hon är förföljd av en mystisk man, som inte tappar bort hennes spår…

xmen2

Det första avsnittet är inte så märkvärdigt, utan fungerar som en ren introduktion av de inblandade. Redan i andra numret blir det dock action och spänning så det räcker och blir över. Härligt!

I tredje avsnittet får dock den första storylinen ett rätt snopet slut. Tre nummer är inte mycket att bygga upp en maffig story på, och här blir det rätt avhugget.

Det fjärde numret är en fristående, lugnare affär där vi återigen får lära känna personerna i serien lite närmare, och fungerar säkert utmärkt för nykomlingar till X-men serierna.

På det hela taget är X-Men vol 1 tämligen nybörjarvänlig, även om man definitivt får ut mer av serien om man är bekant med de inblandade, framför allt de elever på skolan som skymtar förbi.

Personernas krafter förklaras inte heller så bra, och det kan säkert skapa förvirring hos en nykomling till X-Men serierna. En introduktion i början av albumet där personernas krafter och bakgrunder presenterades hade inte skadat.

Olivier Coipels teckningar är fyllda av känslor och liv. Färgerna är fantastiska och det är ett nöje att låta ögonen glida över sidorna. Jag gillar verkligen den lätt manga-aktiga stilen. Den passar prefekt till den äventyrliga känsla som berättelserna vill förmedla.

David Lopez, som står för teckningarna i nummer fyra, är jag inte lika förtjust i. Teckningarna är fina, men lite platta. Han gör dock inte bort sig på något sätt.

XMen3

Förutom de fyra nya X-Men numren innehåller boken även Uncanny X-Men #244 från 1989. Det är det klassiska äventyr när X-kvinnorna går och shoppar på en galleria i Los Angeles och stöter på Jubilee, som är med i serierna för första gången.

Jag har redan det numret i samlingen Women of Marvel, så för mig gav det inte så mycket, men för den som inte läst det numret tidigare är detta rätt humoristiska äventyr en trevlig bonus.

Sammanfattningsvis så är det första helkvinnliga X-Men teamet en succé. Alla sex karaktärerna är intressanta och färgstarka, och det görs inget väsen av att det bara är tjejer i gruppen vilket är coolt.

På den negativa sidan så är fyra nummer i en samlingsvolym lite, och den första storyn hinner knappt komma igång innan den är över.

Den här serien har dock en stor potential framöver, och jag kommer att fortsätta köpa den.

Betyg: 6/10