Tune In – bokrecension

tune in

Titel: The Beatles: All These Years Vol 1: Tune In

Författare: Mark Lewisohn

Utgivet: 2013

Sidor: 803 (med fotnoter och index: 932)

 

Beatles samlingsalbum delar upp Beatles karriär i två perioder: 1962-1966, en period med rakare, rockigare och nyskapande låtar, och 1967-1970 med mer experimentella, poppiga, och nyskapande låtar.

 Beatles03

Men Beatles hade ett liv även innan de slog igenom, och om denna tid handlar Tune In, den första delen i en trilogi om Beatles liv.

 

Tune In börjar redan på 1800-talet, med att Beatlarnas förfäder kommer till Liverpool. Och vi får följa Beatlarnas farföräldrar, föräldrar och de kommande Beatlarna själva i barnaår. Denna del av boken är något seg, trots att det onekligen är en hel del intressant som händer. Som exempel kan nämnas Ringos allvarliga sjukdomar som liten, när han var nära att dö. Något jag tidigare inte kände till.

 

När John Lennon blir gammal nog att bilda The Quarrymen blir det genast intressantare. Man kan säga att mitt intresse bara ökar och ökar genom hela boken: när John träffar Paul McCartney och Paul går med i bandet, när Beatles bildas, när de åker till Hamburg första gången och så vidare. Jag kände till historien i grova drag förut, men det är fascinerande att följa den så här på nära håll.

När boken slutar på nyåret 1963 har de släppt sin första singel och precis spelat in sin andra singel och genombrottet står för dörren.

 Beatles Hamburg, Germany 1960

Den kanske intressantaste delen av boken är när trummisen Pete Best kickas och de tar in Ringo Starr istället. Jag var inte medveten om att det skedde så nära inpå att den första singeln spelades in, jag trodde det skedde betydligt tidigare.

 

Förutom de fyra Beatlarna – John, Paul, George och Ringo, och de båda tidigare medlemmarna Pete Best och Stuart Sutcliffe, följer även boken producenten George Martin och managern Brian Epstein, även innan dessa träffade The Beatles, vilket är lite märkligt, men det fungerar. Framför allt är det intressant att följa Epstein, en ombytlig och engagerad ung herre, som var homosexuell i en tid då det var olagligt med homosexuella förbindelser, vilket skapar en hel del trubbel.

 

Tune In är väldigt välskriven, och Mark Lewisohn – som brukar anses som världens främste Beatles-expert – har ett liv av research bakom sig. Förutom att ha intervjuat flera hundra personer som haft med Beatles att göra har han – vad det verkar – grävt upp varenda intervju som någon av Beatlarna någonsin har gjort och som han citerar ur.

 

Tune In ger en bred bild av Beatlarnas unga liv. Vi får så väl otrohetsaffärer, drogmissbruk och klammeri med rättvisan, som ingående beskrivningar om hur låtarna spelades in i studion. Såväl skvaller som nörderier alltså.

 Beatles02

Finns det något att klaga på är det att boken är bitvis väl detaljerad. 800 sidor är lite väl mycket för ett band som inte ens har slagit igenom.

 

Det finns dessutom en specialversion av boken som är dubbelt så tjock, och den tänker jag definitivt inte läsa. Det här räcker gott och väl.

 

Gillar du Beatles ska du givetvis läsa Tune In, då den ger en fullödig bild av bandets unga liv. Är du inte intresserad av Beatles har boken fortfarande sina poänger, men är förmodligen för detaljerad för att vara riktigt läsvärd för ett icke-fan.

 

Men gillar The Beatles, det gör väl alla?

Betyg: 8/10

Annonser

Topp 50 Svenska Album #35-31

Leorio utser de 50 bästa albumen på svenska språket.

Den här gången bjuder vi på orimliga punkexplosioner, ett ungdomsverk av högsta kvalitet, en motreaktion mot allt för mycket akustiskt gitarrplink, ett album lika levande som en hel roman och Sveriges bästa punkpoppare.

35. Coca Carola – Läckert (1994)

35

Det finns många ämnen att skriva låtar om. Speciellt om man är punkare och ska vara samhällskritisk finns det många problem att peka på. Så vad sägs om paintball?

Låten Paintball Boys, om det tveksamma med att spela paintball, är inte den bästa låten på Läckert, men kanske den låt som bäst illustrerar hur orimligt det här albumet är. Bevismaterial B är låttiteln Moderater, Byråkrater, Ekonomer & Fantomer.

Nu är det här inte menat som någon kritik. Tvärtom. Läckert är ett av de bästa svenska albumen någonsin tack vare fantastiska melodier, en enorm energi i musiken, och att texterna är både realistiska och orimliga.

Som så många av dessa de allra bästa albumen finns det inte en död sekund på Läckert. Okej, den avslutande, instrumentala titellåten kanske inte är fem plus, men i övrigt fascineras jag av och dansar glatt till dessa låtar.

34. Kent – Kent (1995)

34

Två av de bästa ungdomsromanerna på svenska är Alexander Skantzes Grattis Gud (1993) och Plus Minus Noll (1994). Det är en mörk bild av tonårstiden som skildras, med hot om våld, mobbning och risken att hamna utanför.

Jag tänker på Skantzes mästerverk när jag lyssnar på Kents debutalbum. Det har sin egen plats i Kents diskografi. Det album som mest fokuserar på ungdomstiden och som innehåller ett överhängande hot om våld.

Kent har gjort många underbara album, men de andra har sin stil och inget av dem kan ersätta debutalbumet. Låtar som Ingenting Någonsin, Ingen Kommer Att Tro Dig och Frank är fortfarande några av mina favoriter, och Kent gör mig tagen och nostalgisk.

Så lyssna på Kent och läs Skantze. Mycket bättre än så blir det inte!

33. Tomas Andersson Wij – Vi Är Värda Så Mycket Mer (2002)

33

När Tomas Andersson Wij spelade in Vi Är Värda Så Mycket Mer var han trött på det akustiska finstämda som präglade föregångaren Ett Slag För Dig (2000).

Ett Slag För Dig var ett väldigt bra album med ett synnerligen starkt låtmaterial, men det går inte att förneka att Vi Är Värda Så Mycket Mer låter betydligt roligare.

Vi Är Värda Så Mycket Mer rockar och ljuder och gör sig till. Här finns också de riktigt fina, stämningsfulla låtarna, men utan överdrivet akustiskt gitarrplink.

Med låtar som De Gröna Vagnarna, Vissa Dagar och Klockan Ringer är Vi Är Värda Så Mycket Mer ett av Tomas Andersson Wijs bästa album och således ett av de bästa svenska albumen någonsin.

32. Håkan Hellström – 2 Steg Från Paradise (2010)

32

Håkan Hellström har fortfarande inte gjort något dåligt album, och 2 Steg Från Paradise är inte ett album som bryter den trenden. Istället är det ett album som har en ovanlig pregnans och tyngd till och med för att vara ett Håkan-album.

2 Steg Från Paradise är ett album som inte bara för mig att känna mig lyckligare, men även smartare, som om jag läst en riktigt bra roman.

Att lyssna på 2 Steg Från Paradise känns som att ta del av en myllrande, levande värld.

2 Steg Från Paradise känns större, vidare, djupare än de flesta anda album, och det är en stor anledning till att jag älskar det.

Låtar som titellåten, Dom Där Jag Kommer Från och Man Måste Dö Några Gånger Innan Man Kan Leva vill jag inte vara förutan.

31. Docent Död – Docent Död (1980)

31

Innan Docenterna började kalla sig Docenterna var de Docent Död. Ett band som var punkare i ungefär en singel innan de satsade på skramlig pop istället.

Och även om Docent Död inte är någon punkskiva finns det punkattityd och punkattack här så att det räcker och blir över. Skramlig pop har sällan varit skramligare eller poppigare.

Superklassikern Solglasögon går naturligtvis inte att komma runt, men här finns flera superlåtar som Lisa, Hand I Hand och Vägg Av Tårar. Och den supersköna Bensin I Blodet.

Har jag nämnt att den är skivan är super?

Topp 50 Svenska Album #40-36

Leorio utser de 50 bästa albumen på svenska språket.

Den här gången bjuder vi på en succédebutant, en popnörd i sitt livs form, en självupptagen valp, en elegant soulpopdrottning och ett gäng barnsliga amerikaner.

40. Lisa Ekdahl – Lisa Ekdahl (1994)

40

1994 dök den vänt sjungande Lisa Ekdahl upp från ingenstans och slog alla okänd-debutant-rekord vad gällande skivförsäljning.

Att säga att hon fyllde ett tomrum är inte att överdriva. På 90-talet var det ingen överflöd av kvinnliga singer-songwriters som sjöng på svenska. Vi hade Eva Dahlgren och Kajsa Grytt, och det var väl det.

Att lyssna på Lisa Ekdahls debutalbum idag är fortfarande att stiga in i en egen musikalisk värld. De senaste tio åren har det visserligen kommit fram en lång rad kvinnliga artister i Sverige, men med få undantag, som Melissa Horn och Veronica Maggio, sjunger i princip alla på engelska.

Lisa Ekdahls succé leddes av låten Vem Vet. En rätt infantil men märklig sång. Men här finns många andra ljuvliga låtar som Öppna Upp Ditt Fönster, Benen I Kors och Kunde Jag Vrida Tiden Tillbaka.

Lisa Ekdahls andra album, Med Kroppen Mot Jorden, var också riktigt bra, och 1996 släppte hon en fantastik (engelskspråkig) jazz-skiva – When Did You Leave Heaven – men sedan har hennes släpp inte varit så märkvärdiga.

Märkvärdig är dock den ljuva, sköna debuten, ett album som i högsta grad lever än.

39. Per Gessle – Mazarin (2003)

39

Per Gessle har haft en fullspäckad karriär. Förutom en svenskspråkig och en engelskspråkig solokarriär har han lett två av Sveriges mest populära band – Gyllene Tider och Roxette.

Ingenstans har dock popnörden från Halmstad träffat så rätt som på 2003 års Mazarin.

Mazarin innehåller allt en popskiva ska innehålla: ljuvliga låtar, livliga låtar, stora känslor, lagom puckade texter och härliga melodier.

Här finns superhitten Här Kommer Alla Känslorna (På En och Samma Gång) men också den fantastiska Tycker Om När Du Tar På Mig. Här finns den medryckande Spegelboll och den tilltalande Smakar På Ett Regn.

Jag måste erkänna att jag inte är så förtjust i Gessles musik i vanliga fall, men Mazarin lägger jag mig raklång inför.

Glöm Gyllene Tider och Roxette; det här är Per Gessles finaste stund.

38. Melissa Horn – Långa Nätter (2008)

38

Ja, jag vet, Långa Nätter är ett valpigt album, men det valpiga är en av de beståndsdelar som gör det här debutalbumet så bra.

Melissa Horn är en väldigt självcentrerad artist, och det kanske man tänker är något dåligt, men så behöver det inte alls vara. Istället känns det som ju mer upptagen Melissa Horn är av sig själv desto bättre blir sångerna.

Det blir en slags spänning mellan det självgoda och det valpiga som gör Melissa Horns två första album så intressanta.

Andra albumet – Säg Ingenting Till Mig – är i stort sätt lika härligt som det här, medan det tredje albumet Innan Jag Kände Dig och det fjärde Om Du Vill Vara Med Mig är klart mer trista (och icke-valpiga).

Långa Nätter är fyllt av valpig självupptagenhet, sköna melodier och medryckande texter.

Inom facket kvinnlig vispop på svenska har Melissa Horn ingen större konkurrens just nu, men det hindrar henne inte från att vara en väldigt intressant artist.

37. Veronica Maggio – Satan I Gatan (2011)

37

Efter att ha hört Och Vinnaren Är… (2008), Veronica Maggios andra album, trodde jag inte att hon skulle kunna göra en bättre skiva, vilket var en helt felaktig analys.

Svensk soulpop blir inte mycket ljuvligare än det är på Satan I Gatan, Veronica Maggios tredje album. Inledningen är oerhört stark med Satan I Gatan, Välkommen In och Jag Kommer, och det kan väl inte resten av albumet leva upp till, men låtmaterialet är fortsatt starkt.

Satan I Gatan är ett album för trista dagar, när jag vill att livet ska få lite mer liv och färger igen.

Satan I Gatan är en fest dit man alltid är välkommen.

36. Pontus & Amerikanerna – Följer Ett Spår (1991)

36

Det finns inget annat svenskt band om Pontus & Amerikanerna. De tar det naiva i popen längre än någon annan, så långt att de på sitt andra album närmast skriver barnvisor.

Med låttitlar som Godmorgon Columbus och Kapten Sol är det tydligt att det inte är de tuffaste grabbarna på gården som står bakom mikrofonen.

Men väldigt, väldigt bra är det. En skön, solig, vänlig, omtänksam musik, som får humöret på topp.

Egentligen föredrar jag dystra visor framför glada sånger, men Pontus & Amerikanerna är ett undantag.

Så gör dig själv en tjänst och lyssna på Följer Ett Spår. Naiv pop när den är som mest naiv och som mest poppig.

Topp 50 Svenska Album #45-41

Leorio utser de 50 bästa albumen på svenska språket.

I den andra delen möter vi ett album där kopian slår originalet, två album från Sveriges främste fredsastronaut, syntpop av finaste märke och ett klassiskt trallpunkalbum.

45. Peter LeMarc – Sjutton Sånger – LeMarc Sjunger LeMarc (2005)

45

Artister som gör nyinspelningar av sina gamla hits är sällan en succé. Jag kan på rak arm inte komma på ett enda bra exempel där kopian slår originalet. Utom den här skivan då!

Eller som Peter LeMarc själv säger i CD-häftet:

Åttiotalet är musikproduktionernas medeltid […] När man lyssnar igenom skivor från den tiden, både mina egna och andra, blir man chockad över hur det bitvis låter. Oskyldiga låtar har byggts ut till tanks med larvfötter. Det är synthar i surround som anfaller från alla håll. Det är 20 kanaler med enbart gitarrpålägg. Det är fläskiga körer som för tankarna till fotbollsläktare och T-Shirts med texten ‘Öl byggde denna vackra kropp’. En tanke med den här skivan har därför varit att rehabilitera låtar som på ett eller annat sätt blivit misshandlade. Att helt enkelt ta hem dem igen.”

De flesta låtarna på Sjutton Sånger är mer avskalade än sina original. Några låtar har istället byggts ut med stora orkesterarrangemang. I båda fallen är låtarna klart mer ljuvliga än de redan fina originalen!

Sjutton sånger är en utmärkt introduktion till Peter LeMarcs musikaliska värld.

44. Di Leva – Pussel (1986)

44

43. Di Leva – Vem Ska Jag Tro på? (1987)

43

Få andra svenska artister kan visa upp en sådan rad utmärkta album som Di Levas fem album mellan 1985 och 1991: På Ett Fat (1985), Pussel (1986), Vem Ska Jag Tro På? (1987), Rymdblomma (1989) och Noll (1991). Var och en av dessa är värda en plats på denna lista.

Unik artist eller Bowie-kopia; åsikterna går isär om Di Leva. Jag tycker dock det är säkert att säga att det inte finns någon annan artist som Di Leva i Sverige. Och att Sverige ska vara glada som har Di Leva.

Pussel är det album med Di Leva som har det råaste soundet. Låtarna är vackra moln, men det är moln med hårda kanter. Inget fel med det.

Pussel är ett steg på vägen från den tidige, deppige Di Leva mot den senare mer rymdblommige, positive.

Pussel har låtar som Glad Att Du Ännu Har Tårar och På Vift. Det finns andra Di Leva album som skulle kunnat ta dess plats på listan, men Pussel har en speciell plats i mitt hjärta.

Di Levas mest kända album är Vem Ska Jag Tro På? Förutom den förnäma titellåten finns här sköna låtar som Söta Lilla Blomma och I Morgon.

Vem Ska jag tro På? har ett varmare sound som det är lätt att föredra.

Vilket album man väljer ur raden På Ett Fat-Pussel-Vem Ska Jag Tro På?-Rymdblomma-Noll är det förstklassig svensk musik.

42. Ratata – Paradis (1984)

42

Paradis är Ratatas fjärde album, en härlig samling syntpop. Av gruppens tidigare medlemmar var bara Mauro Scocco kvar. Men han hade förenats med syntexperten Johan Ekelund och gruppen var nu en duo.

Paradis är en skimrande samling låtar. Tio låtar som alla låter olika, men som ändå skapar en jämn helhet.

Ratatas fjärde album är gladare och popigare än gruppens tidigare album, utan att förlora något av kraften och inlevelsen i sångerna.

Titellåten står i en klass för sig, men alla låtarna på det här mästerverket märker ut sig.

41. De Lyckliga Kompisarna – Le Som En Fotomodell (1991)

41

På sitt andra album blev trallpunkarna De Lyckliga Kompisarna närmast till ett renodlat humorband, men på debutalbumet Le Som En Fotomodell är humorn en av flera ingredienser. Debutalbumet har också ett skitigare sound än de senare DLK-albumen.

Framför allt finns här bra låtar. Klassiker som CP Framför Sin TV, Dit Kuken Pekar, Troll Och Häxor och den sköna titellåten.

Och personliga favoriter som Smet och Vi Är De Lyckliga Kompisarna.

I högt tempo och med Mart Hällgren härliga snabbsång får vi rasism, alkohol, skönhetshets, vänskapsrelationer och miljöförstöring och andra väsentliga ämnen som gör sig utmärkt som punklåtar.

Le Som En Fotomodell är ett av de bästa svenska albumen för att den är egensinnig, direkt, medryckande och explosiv. Och man vill bara ha mer vid albumets slut.