Rock På Svenska – bokrecension

Rock på svenska

Titel: Rock På Svenska – Från Little Gerhard Till Laleh
Författare: Lars Lilliestam
Utgivet: 2013
Förlag: Bo Ejeby Förlag
Språk: Svenska
Sidor: 313 (med källor och register : 345)

Rock På Svenska är en översikt över den svenska pop/rockmusikens historia. Fokus ligger mycket på hur svensk musik har påverkats av utländsk (amerikansk och brittisk) musik.

Lars Lilliestam är professor i musikvetenskap vid Göteborgs Universitet, och har skrivit ett par böcker om musik, bland annat den trevliga Musikliv: Vad människor gör med musik – och musik med människor.

Rock På Svenska är en trivsam läsning, som gapar efter mycket, men som också går igenom en hel del musik mellan sina pärmar.

Man kan naturligtvis diskutera länge vad som förtjänar att nämnas och inte förtjänar att nämnas i en sådan här historieskrivning, men jag tycker att det på det hela taget är ett vettigt urval. Trallpunkvågen, som ofta brukar försvinna ur historieskrivningen, får en sida vilket är glädjande att se.

Laleh

Det intressantaste kapitlet är ”Att sjunga på svenska eller engelska” Framför allt analysen av Säkert/Hello Saferide är kul.

Rock På Svenska rekommenderas till alla som är intresserade av svensk musik. Är du insatt i ämnet lär du redan veta det mesta, men det är så pass underhållande skrivet att boken ändå är läsvärd.

Finns det något att klaga på är det att boken är väl kort. Visst finns det mycket att vinna på en koncentrerad historiebeskrivning, men jag hade gärna sett hundra sidor till med analyser av svenska artister. De som finns med här – bland annat analyserna av Kent och Eldkvarn – är så pass intressanta att jag gärna sett mer av den varan.

Eldkvarn

Dessutom måste det nämnas att boken innehåller en del faktafel. Eldkvarns Limbo påstods ha kommit 1997 (Den kom 1999) och att filmen Jalla Jalla kom 2005 (Den kom 2000), men sådant får man acceptera.

Jag hoppas att Lars Lilliestam fortsätter att skriva böcker om musik, då de är lättlästa, intressanta och underhållande.

Betyg: 7/10

Annonser

Topp 50 Svenska Album #30-26

Leorio utser de 50 bästa albumen på svenska språket.

 
Den här gången bjuder vi på Sveriges bästa basists sista album, Sveriges bredaste artist i högform, ett lekfullt album för de ensamma, Sveriges största comeback och sorgligt nog det enda tjejbandet på listan.

30. Reeperbahn – Peep-Show (1983)

30

 

På Reeperbahns två första album delade Olle Ljungström och Dan Sundquist på låtskrivandet och sången. Men på Peep-Show, bandets tredje album, är Olle ensam bandledare vid mikrofonen.

 

Peep-Show har ett fantastiskt sound, inte minst tack vare Peter Ivarss, Sveriges genom tiderna bäste basist, som man värvat från Underjordiska Lyxorkestern.

 

Peter Ivarss dog tragiskt nog efter att det här albumet spelades in, men denna postpunkiga pop-show är ett utmärkt sätt att minnas honom på.

 

Det går inte att skriva om ett album med Olle Ljungström utan att nämna hans texter. Olle är en av Sveriges mest originella textförfattare, slagen kanske enbart av Kjell Höglund och Thomas Öberg i bob hund. Texterna här är inte lika drastiska som på soloalbumen, men lika dramatiska.

 

Träffande texter, en underbar ljudbild och en stark känsla av liv och energi som genomsyrar allt gör Peep-Show till ett av de bästa svenska albumen någonsin.

 

29. Cornelis Vreeswijk –Grimascher Och Telegram (1966)

29b

 

Cornelis Vreeswijk har kallats vissångare och bluessångare. Han hade många strängar på sin lyra, flera än de flesta. Eller flera än alla egentligen.

 

Cornelis Vreeswijk är egentligen ingen album-artist, utan en typisk playlist-artist. Hundra-hundrafemtio låtar åt gången fungerar hans myllrande musik som bäst.

 

Ett förslag till att börja en spellista är att lägga ihop den fantastiska rad av album som lyder: Ballader Och Grimascher, Grimascher Och Telegram, Tio Vackra Visor Och Personliga Person och Poem, Ballader Och Lite Blues.

 

Inte många svenskar kan visa upp en sådan albumrad. Cornelis skulle på 70-talet och 80-talet släppa en hel del risiga album, men på 60-talet var han kung.

 

Grimascher Och Telegram har ingen röd tråd, utan är en samling underbara sånger. Vi får två låtar om Fiffiga Nanette, vi får den korta och omtumlande Telegram För En Bombad By, vi får min favoritlåt med Cornelis – Polaren Per Är Kärlekskrank, vi får den sköna Ångbåtsblues, och inte minst Balladen Om Herr Fredrik Åkare Och Den Söta Fröken Cecilia Lind.

 

Cornelis album är lite svåra att rangordna då jag som sagt helst lyssnar på honom i större sjok, men en sådan här radda av ljuvliga låtar hör naturligtvis hemma på en topp 50 över album på det svenska språket.

 

28. Mauro Scocco – Dr Space Dagbok (1991)

28

 

Mauroo Scoccos självbetitlade solodebut (1988) blev en stor succé, och visade att Mauro klarades sig gott utanför Ratata. Framför allt superhiten Sarah visade vägen, men hela albumet var synnerligen lyckat.

 

Uppföljaren, Dr Space Dagbok, var ännu bättre. Här visar Mauro upp sin känsla för pop över tio sköna låtar.

 

Här finns också en superhit: balladen Till Dom Ensamma. Innan albumet släpptes var Mauro orolig för vad folk skulle tycka om att han döpt en låt till Du Gamla Du Fria. Den låten skapade noll reaktioner. Istället var det Till Dom Ensamma som skapade upprörda känslor. Folks ensamhet skulle man inte skriva popsånger om tyckte vissa.

 

Albumet inleds med den medryckande Ingen Vinner, som handlar om ett så ovanligt ämne för en poplåt som miljöförstöring. Albumet avslutas lika starkt med Om En Gammal Man, ännu en gripande låt om ensamhet.

 

Dr Space Dagbok var Mauro Scoccos sista helgjutna album innan han gick vilse i soulen och började spela in överdrivet vuxen musik.

 

Dr Space Dagbok är lekfull och kul. Här finns även känslosamma låtar som griper tag. Ett rakt igenom utmärkt album.

 

27. Thåström – Det Är Ni Som E Dom Konstiga, Det är Jag Som E Normal (1999)

27

 

Efter de sorgliga åren i Hollywood gjorde Elvis Presley i december 1968 stor comeback med den berömda TV-specialen som brukar kallas The 68 Comeback Special, vilket året efter följdes upp av den klassiska albumet From Elvis In Memphis. Sverige har en egen storslagen comeback när Thåström 1999 gjorde comeback på det svenska språket efter åren med Peace Love and Pitbulls. Det är alltid speciellt med en återkomst, men få comebacker har varit så lyckade som Det Är Ni Som E Dom Konstiga, Det är Jag Som E Normal.

 

Det Är Ni Som E Dom Konstiga, Det är Jag Som E Normal är kanske Thåströms rockigaste album och det mest drömlika. Albumet har en speciell gåtfull känsla som inte liknar något annat album.

 

Vilket som är Thåströms bästa album kan diskuteras. Den självbetitlade debuten (1989) och Skebokvarnsv. 209 (2005) är också mästerverk. Jag skulle kunna räkna upp varenda låt på det här albumet som ett bevis på dess storhet. (Enbart första singeln Två + Två håller inte yppersta klass)

 

Här finns det bästa av den rockige Thåström (En Vacker Död Stad), den lugne Thåström (Hjärter Dam) och allt där emellan (…Ingen Neråtsång)

En klassiker.

 

26. Tant Strul – Amason (1983)

26

 

Den som är lite könsmedveten har förmodligen upptäckt att det är mycket män och lite kvinnor på den här listan. Det säger tyvärr mindre om min smak och mer om att kvinnor har en rätt undanskymd plats i den svenska pophistorien.

 

De senaste tio åren har det dock kommit fram en mängd svenska kvinnor som släppt framstående album – Lykke Li, Robyn, Anna Ternheim med många flera, men då dessa sjunger (nästan enbart) på engelska hamnar de utanför den här listan.

 

Ett av få band med framför allt kvinnliga medlemmar som gjort något avtryck på det svenska språket är Tant Strul. (Det enda andra jag kan komma på är Röda Bönor.) Det gör det nästan lite sorgligt att lyssna på Tant Strul, då låtarnas uppfriskande kvinnliga perspektiv får mig att tänka på alla kvinnliga band som borde ha funnits och gjort ett avtryck, men som aldrig hördes av.

 

Den främsta låten från Amason är Dunkar Varmt, med sin ogenerade skildring av den sexuella upphetsningen. Men albumet är fyllt av sköna, medryckande låtar som Rosa och Vild Blomning.

 
Tant Strul må vara ensamma som framstående tjejband som sjunger på svenska, men de gjorde ett jäkla avtryck i alla fall!