Topp 50 Svenska Album #15-11

Leorio utser de 50 bästa albumen på svenska språket.

Den här gången får vi ett album fyllt av singlar (eller möjligtvis b-sidor), en lugn självbiografisk chock, två album som är varandras motsatser men som skapar en unik enhet, och en varm och grym resa mot spännande platser.

15. Kent: Vapen & Ammunition (2002)

15

Efter ett par album där de bästa låtarna hamnade som b-sidor (En Helt Ny Karriär, Utan Dina Andetag med flera) beslutade sig Kent för att med Vapen & Ammunition samla de bästa låtarna på själva albumet istället.

Den uttalade ambitionen med Vapen & Ammunition var att skapa ett album där alla låtarna kunde släppas som singlar. Och man måste säga att de lyckades riktigt bra.

För att citera Markus Larsson: ”På albumet Vapen & Ammunition finns fler magiska melodier än de flesta andra svenska artister har gjort under sina karriärer.”

Vapen & Ammunition brakar igång med Sundance Kid, och sedan kommer topplåtarna på rad. Jag ska inte räkna upp dem allihopa, men klassiker som Dom Andra, Kärleken Väntar och Elite måste nämnas.

Vapen & Ammunition innehåller båda kyla och värme, både gemenskap och ensamhet. Det är ett rikt album, som märker ut sig med sin unika uppsättning av mäktiga låtar.

14. Thåström: Skebokvarnsv. 209 (2005)

14

Mannen Som Blev En Gris (2002) var inget dåligt album, men för första gången lät Thåström som Thåström som spelade typiska Thåström-låtar. De där överraskningarna, de där oväntade stegen framåt som han brukade leverera saknades.

Skebokvarnsv. 209 kom således som en chock, en mycket välkommen chock. Borta var de stökiga rocklåtarna och de karaktäristiska sångskriken; istället satsade Thåström på att utveckla sin lugna sida. Dessutom var texterna mer personliga och självbiografiska än tidigare.

På Skebokvarnsv. 209 fick vi en av de mest känslostarka låtarna om förlorad kärlek i Fanfanfan, vi fick den sköna Brev till 10:e våningen, den coola Ingen Sjunger Blues Som Jeffry Lee Pierce, den fina Sønder Boulevard och en perfekt avslutnings-låt i form av den sorgliga Om Black Jim.

Thåström har en pondus som få andra svenska artister och Skebokvarnsv. 209 uppehåller lyssnarens intresse från början till slut med sina gripande låtar.

13. Lustans Lakejer: Uppdrag I Genève (1981)

13

12. Lustans Lakejer: Lustans Lakejer (1981)

12

Postpunk och syntpop var två genrer på frammarsch i början av 80-talet och Lustans Lakejer avverkade de båda på sina två första album. Med synnerligen gott resultat måste man säga.

Få svenska artister har släppt två album som båda förtjänar att vara med på en topp 50 bästa album lista. Ännu färre har släppt dessa båda album samma år.

Albumen Lustans Lakejer och Uppdrag I Genève är egentligen två motpoler. Lustans Lakejer är mörk och smärtsamt personlig. Uppdrag I Genève är poppig och låtarna handlar om sånt som att vara hemlig agent. Båda albumen, trots sina uppenbara olikheter, är dock lika bra.

Vilket av albumen man föredrar är egentligen onödigt att spekulera i, då de kompletterar varandra på ett synnerligen originellt sätt, och kan nästan ses som en enhet.

Lustans Lakejer skulle skapa flera trevliga album, som En Plats I Solen (1982) och Åkersberga (1999), men deras två första album står högt ovan dessa.

Som dag och natt kompletterar albumen Uppdrag I Genève och Lustans Lakejer varandra.

11. Kjell Höglund: Vägen Mot Shangri-La (1980)

11

Det är svårt att rangordna Kjell Höglunds album. Alla hans album har många låtar som sticker ut, låtar som man gärna återvänder till.

Men det är något speciellt med Vägen Mot Shangri-La. Det är kanske Höglunds varmaste och mest tillgängliga album.

Här finns Höglund-hits som Holländsk Genever och Kärleksdans I Provence, och Höglund-klassiker som En Kväll På Cirkus, Själens Dunkla Natt och Mr. Swanee.

Ingen skriver texter som Kjell Höglund och få har hans förmåga att skapa medryckande melodier. Vägen Mot Shangri-La är en vänlig resa mot spännande trakter.

Höglunds värld är grym och vacker, och kanske har den aldrig varit mer spännande än på Vägen Mot Shangri-La.

Annonser

Topp 50 Svenska Album #20-16

Leorio utser de 50 bästa albumen på svenska språket.

Den här gången blir den Sveriges olyckligaste kärlek, Sveriges mest dramatiska album, ett album som visar att det är bättre att sjunga på svenska än engelska, ett underbart möte med Döden och ett smygreligiöst underverk.

20. Ratata: Ratata (1982)

20

Ratatas debutalbum är soundet av en ung grupp som går in i studion precis när syntpoppen börjat drabba världen och inte riktigt vet vad de håller på med, men som vrider och vänder på alla knappar och spakar, tills man skapat ett sound lika egensinnigt som underbart.

Ratatas första album låter inte som något annat. Det är olycklig kärlek och märkliga synttoner i synnerligen lyckad kombination.

Olycklig kärlek är inte ovanlig i pop, men i Ratatas musik är kärleken olyckligare än någonsin. Det är svenskt rekord i olycklig kärlek.

Ratatas debutalbum är både lekfull och allvarlig. Här finns också udda låtar som Doktor Kärlek och Una Vita Con Te, som sticker ut. Även den instrumentala Tex Willer är ett av sitt slag, vilket gäller för de flesta låtarna på skivan.

Albumet är både kallt och kargt och fylld av värme.

En av de största svenska debuterna någonsin är ett av de bästa svenska albumen någonsin.

19. Imperiet: Synd (1986)

19

Synd är kanske det mest storslagna albumet i den svenska populärmusikens historia. På några år hade Thåström gått från att sjunga två minuters punklåtar till åtta minuter långa låtar med bibliska motiv.

Synd inleds med den fantastiska Österns Röda Ros, som sätter tonen direkt, med sin sorgliga och medryckande krigsskildring.

Sedan kommer de härliga, dramatiska låtarna på rad, och det hela avslutas med den synnerligen lyckade Innan Himlen Faller Ner. Som får räknas som en av de främsta inom den ädla kategorin avslutnings-låtar.

Eller det var albumets avslutning. På senare tid har albumet begåvats med två bonuslåtar av synnerligen hög kvalitet: Bellmans Märk Hur Vår Skugga och Taubes Balladen Om Briggen Blue Bird Av Hull. Det är två av de bästa covers som spelats in i Sverige, nästan i klass med Thåströms tidigare cover-triumf Staten & Kapitalet.

Synd är ett av de bästa svenska albumen någonsin, inte bara tack vare låtarnas höga kvalitet, men för att inget annat svenskt album är så dramatiskt och överdådigt.

18. Säkert!: Säkert! (2007)

18

Annika Norlin visade vad hon kunde redan med Hello Saferides första album Introducing…Hello Saferide (2005), men det var när hon gick över till svenska språket med Säkert!s första album som det blev superhärligt på riktigt.

Säkert!s båda album går inte att blanda ihop med några andra svenska album. Annika Norlins texter och röst är unika.

Låtarna rör sig över ett rikt spektrum av känslor, men framför allt är albumet en helhet. Jag lyssnar sällan på de här låtarna en och en, utan jag vill helst höra alla på en gång. Och gärna det andra albumet Facit (2010) på det också!

Ska jag nämna några favoritlåtar från Säkert!s första album kan jag inte komma runt Vi Kommer Att Dö Samtidigt, en låt med en ovanligt driv och energi, och den ljuvliga Du Kanske Var På Holmön, som verkligen är ett av sitt slag.

Det du får här kan du inte få någon annanstans, och det märker ut Säkert! som ett av de bästa svenska albumen någonsin.

17. Kent: Du & Jag Döden (2005)

17

Kent har alltid varit deppiga, men Du & Jag Döden är deras mest gotiska verk. I alla fall om man utgår från den stämningsfulla singeln Max 500.

Du & Jag Döden har ett av de slagkraftiga inledningarna på ett svenskt album med den medryckande trippeln 400 Slag, Du Är Ånga, Den Döda Vinkeln, men resten av albumet är inte sämre.

Här finns den stämningsfulla och dramatiska Romeo Återvänder Ensam, den redan nämnda och synnerligen slagkraftiga Max 500, den obegripliga men spännande Palace & Main, och den drabbande Klåparen.

Nu har jag nämnt nästan varenda låt på albumet, och det är inte konstigt för det här är underbart från start till mål.

Och till sist måste man nämna avslutningen med live-favoriten Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare). Så ska ett album avslutas!

16. [ingenting]: Tomhet, Idel Tomhet (2009)

16

Tomhet, Idel Tomhet smaskar igång med den ljuvliga, livliga Halleluja! och redan här är det uppenbart att det här är ett album utöver det vanliga.

Smygreligiös musik är en fin genre som bland annat innehåller artister som Jonathan Johansson, Freda’ och Tomas Andersson Wij, och här hittar vi även [ingenting].

Tomhet, Idel Tomhet är ett vänligt och varmt album. Albumtiteln är egentligen missvisande. Det här är en skiva fylld av känslor, stämningar och trivsel.

Bästa låten är Dina Händer Är Fulla Av Blommor, som verkligen är ett av ett slag. Men här finns också guldlåtar som Satans Högra Hand och Låt Floden Komma.

Bandets två första album – Ingenting Duger (2004) och Mycket Väsen För Ingenting (2006) är också värda att lyssna på, men det är Tomhet, Idel Tomhet som är bandets mästerverk.