Crisis On Infinite Earths – serierecension

Crisis 01

Författare: Marv Wolfman

Tecknare: George Pérez

Innehåll: Crisis On Infinite Earths #1-12

Publicerat: 1985-1986

Förlag: DC Comics

Språk: Engelska

Spektakel-serier, eller event-serier eller cross over-serier som de också kallas; serier där massor av superhjältar och superskurkar brakar samman i episka strider med extra mycket på spel. Marvels Secret Wars kom visserligen året innan, men Crisis On Infinite Earths kan på många sätt sägas vara den ursprungliga spektakel-serien, där hela universum stod på spel i den kosmiska kampen.

1985 var DCs universum något svåröverskådligt. Eller universumen borde man säga, då DC-serierna bestod av flera alternativa verkligheter, från vilka hjältar och skurkar ibland hoppade mellan dimensionerna och träffade på varandra. Förutom den huvudsakliga Earth-1 har vi även Earth-2 där alla hjältarna, inklusive Superman, är äldre (och Batman är död), Earth-3 där alla Earth-1 hjältarna är skurkar och Luthor är världens ende superhjälte, och så vidare i olika variationer med Earth-S och Earth-X och så vidare.

DC beslöt att rensa upp bland alla dessa världar med Crisis On Infinite Earths, en historia där de alternativa universumen ett efter ett hotas med total förintelse av en tidigare okänd och fullständigt fruktansvärd kraft.

Crisis 03

Crisis On Infinite Earths är närmast osannolikt storslagen och episk, och innehåller förmodligen mer karaktärer än någon annan serie jag har läst. Jag är ingen expert på DC Comics, men det verkar som de försökt få med precis varenda karaktär som någon någonsin hört talas om, och ge dem ett framträdande på i alla fall på några rutor.

Crisis 04

Crisis On Infinite Earths innehåller inte heller bara superhjältar utan även Vilda Västern-personligheter, andra världskriget-serier, grottmänniskor och flera framtids-serier får vara med, när inte bara värld eller värld hotas, utan tidsålder efter tidsålder hotas också.

Bredden på Crisis On Infinite Earths är naturligtvis häftig, men det är också seriens största svaghet. De har helt klart passerat någon gräns när det bli för många karaktärer att hålla reda på för att det ska vara njutbart att läsa. Dessutom måste det sägs att många av DCs mindre karaktärer är rätt svaga och känns rätt överflödiga. Författaren Marv Wolfman fick kritik för att han tog ihjäl för många av karaktärerna, men han skulle helt klart ha kunnat rensat upp bland leden mer än han gör.

Crisis 06

Crisis On Infinite Earths lider av att inte ha någon riktig huvudperson, och alldeles för många personer att hålla reda på, som inte spelar någon egentlig roll för huvudhandlingen, utan bara dyker upp för att de också ska få vara med.

Serien har i alla fall en tydlig skurk, vilket reder upp en del av förvirringen. Själva huvudhandlingen är också tämligen enkel att hänga med i, trots alla störande element som drar uppmärksamheten än hit än dit, till alla dessa världar och tidsåldrar.

Crisis 07

Teckningarna är väldigt fina. George Pérez har en klassisk, traditionell stil som fungerar väldigt bra för historien. Ett plus till tecknaren och till författaren Marv Wolfman för att de lyckas hålla reda på alla dessa hundratals karaktärer från olika världar, universum och tidsåldrar.

Crisis On Infinite Earths är läsvärd, men den har ett större historiskt värde än ett underhållningsvärde. Är du intresserad av seriehistoria i allmänhet och DCs historia i synnerhet är serien är ett givet val. Men är du mer intresserad av att bli underhållen finns det många bättre serier.

Betyg: 5/10

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: