Shenzhen – serierecension

Shenzhen 01

Titel: Shenzhen – A Travelogue From China

Författare och tecknare: Guy Delisle

Publicerat: 2003, 2006

Förlag: Drawn & Quarterly

Språk: Engelska

Shenzhen är den tredje Guy Delisle-boken jag har läst. Precis som Pyongyang och Anteckningar Från Jerusalem är det en självbiografisk berättelse om hur Guy spenderar några månader i en diktatur eller krisdrabbat område. Shenzhen utspelar sig innan dessa båda böcker och Guy har alltså inte skaffat fru och barn än.

Året är 1997 och Guy Delisle kommer till Shenzhen i södra Kina för att ta över rollen som regissör för en animerad TV-serie.

Shenzhen 02

Som de andra böckerna jag läst av Guy Delisle handlar Shenzhen om vardagsliv och kulturella skillnader. Bara att gå till tandläkaren eller att gå på restaurang kan vara ett äventyr när man inte behärskar språket. För att inte tala om att försöka hitta rätt när man ska åka buss eller tåg.

Shenzhen är dock inte i klass med Pyongyang och Anteckningar Från Jerusalem. Shenzhen är helt enkelt inte särskilt intressant som stad. Medan Pyongyang är absurd och Jerusalem sorglig, tragisk och vacker är Shenzhen en grå storstad dit affärsmän kommer några dagar för att göra affärer.

Shenzhen 03

Därmed inte sagt att albumet saknar höjdpunkter och härliga episoder. Precis som i Pyongyang är det intressant att få blicka bakom kulisserna på en animeringsstudio. Delisle stöter också på en helt del sköna personer. Favoriten är dörrvakten som alltid hälsar Delisle med någon slumpmässig engelsk fras när Delisle kommer till hotellet på kvällen.

Shenzhen 04

Har du läst Guy Delisles andra seriealbum finns det ingen anledning till att inte läsa även Shenzhen. Och är du intresserad av kinesisk kultur finns det många intressanta vardagsiakttagelser här. Men har du inte läst något Guy Delisle-album förut rekommenderar jag att du börjar med Pyongyang och Anteckningar Från Jerusalem. De är mycket bättre.

Betyg: 6/10

Annonser

Lilla Berlin – Mina Vänner – serierecension

Lilla Berlin vol 2 01

Författare och tecknare: Ellen Ekman

Del i serien: Volym två

Publicerat: 2014

Förlag: Kolik Förlag

Språk: Svenska

Första volymen av Lilla Berlin var riktigt rolig, men karaktärsgalleriet var väldigt luddigt. I denna andra volym lär vi känna personerna betydligt bättre. Det bjuds på information om vilket yrke personerna har, sexuell läggning, ålder och annat som vi kanske borde ha fått veta redan i volym ett. Dessutom får vi en bättre uppfattning om huvudpersonernas personligheter via klargörande utdrag ur en ”Mina Vänner”-bok. Jag hade föredragit om alla dessa hade varit samlade i början av albumet, istället för som nu utspridda genom hela albumet, då jag verkligen hungrade efter information om de inblandade. I volym ett blandade jag ofta ihop personerna, men nu har jag betydligt bättre koll på vem som är vem.

Lilla Berlin vol 2 05

En annan förändring från volym ett är att fler episoder låter breda ut sig över flera sammanhängande strippar. På sina håll finns det till och med antydan till lite såpoperaaktigt berättande med återkommande problem. Volym två är alltså inte lika fragmentarisk som del ett.

Lilla Berlin vol 2 02

Ska jag vara kritisk är kanske inte del två är riktigt lika rolig som del ett, även om det alltid är svårt att räkna skratt. Positivt är att serien aldrig blir enformig utan, likt i del ett, bjuder på många former av humor. Även om skämt om det sociala spelet dominerar.

Lilla Berlin vol 2 07

Gillar du vardagshumor är chansen stor att du kommer att uppskatta Lilla Berlin. Det här är väldigt vardagligt, det är ofta skoj, och det är aldrig tråkigt. En helt okej humorserie.

Betyg: 6/10

Lilla Berlin – So Last Year – serierecension

 Lilla Berlin vol 1 01

Författare och tecknare: Ellen Ekman

Del i serien: Volym ett

Publicerat: 2014

Förlag: Kolik Förlag

Språk: Svenska

Behövs det verkligen ytterligare en svensk feministisk humorserie? Efter att ha läst igenom fem Liv Strömquist-album och tre Zelda-album kommer den frågan till mig när jag ger mig i kast med den första volymen av strippserien Lilla Berlin. Ellen Ekmans serie överlappar dock varken Liv Strömquists eller Lina Neidestams verk utan mutar in en helt egen mark i den svenska humorfloran.

Lilla Berlin vol 1 11

Jag skulle beskriva första volymen av Lilla Berlin som en femtio procent väldigt vanlig serie och femtio procent väldigt underlig serie.

Vanlig för att den handlar om vanliga människor och för att humorn är traditionell och gedigen. Zelda åskådliggjorde det vanliga problemet med att strippserier kan vara svåra att läsa i album då samma skämt återkommer om och om igen, men Lilla Berlin har inte alls det problemet. Här finns nördhumor, inskänkta-människor-håller-långa-tal humor, teknikhetshumor, djurhumor, åldershumor och så vidare i en stor och skön blandning.

Lilla Berlin vol 1 05

Det underliga med Lilla Berlin är att persongalleriet är väldigt luddigt. Trots att personerna har olika frisyrer och hudfärger är det väldigt lätt att blanda ihop dem med varandra då alla personerna har samma oformliga huvuden och samma oformliga kroppar. Dessutom saknar de tydliga personligheter. Man får inte veta vad personerna jobbar med eller hur de känner varandra. Efter att ha läst igenom hela albumet tror jag att personerna är vänner med varandra och att de är i tjugofem-trettioårsåldern, men säker är jag inte. Några kanske är ihop och andra kanske är syskon. Jag vet inte.

Kvinnliga och manliga karaktärer är väldigt likartat tecknade, och i två fall var det först när namnet nämndes eller när det badades på stranden som jag lyckades lista ut vilket kön personen tillhörde.

Lilla Berlin vol 1 03

Om en karaktär får man veta att hon är vegetarian och om en annan att hon spelar TV-spel på onsdagskvällar. Mycket mer information för att skilja karaktärerna åt får man inte. Och det är inte så att någon karaktär upprepade gånger spelar TV-spel. Upprepningshumor, som är så vanligt förekommande i strippserier, att farbror Sid hela tiden försöker blåsa Ernie på pengar, eller att Spencer hela tiden utsätter Ernie för olika upptåg saknas helt. Och vem äger egentligen hunden som är med i serien? Det är ju hela tiden olika personer som har hand om den.

Jag vet inte om jag ska kritisera denna luddighet eller om man får ta det som ett självklart drag i serien. Rimligtvis måste det vara ett medvetet val av författaren.

Lilla Berlin vol 1 04

En sak som skiljer Lilla Berlin volym ett från serier som Rocky och Zelda är den totala frånvaron av sex. Antingen är personerna helt ointresserade av sex eller så knullar de mellan stripparna. Om sex någon gång nämns i dialogen är det i form av ”för tidig utlösning” och ”könssjukdomar”. Detta i kombination med de oformliga kropparna gör att jag tveklöst kan utkora Lilla Berlin till den osexigaste serien jag har recenserat. Tycker du att det är för mycket sexualisering i serier har du tveklöst hittat din nya favoritserie här!

Lilla Berlin vol 1 02

Även om den första volymen av Lilla Berlin lämnade mig till stor del förbryllad, så bjöd den även på en hel del skratt och ännu fler leenden, vilket ändå får anses vara det viktigaste i en humorserie.

Gillar du svenska strippserier finns det ingen anledning till att inte testa Lilla Berlin.

Betyg: 6/10

Bonus I: Roligaste strippen från albumet

Lilla Berlin vol 1 06Lilla Berlin vol 1 07

Lilla Berlin vol 1 08

Lilla Berlin vol 1 09

Bonus II: Hunden Ove som Sailor Moon

Lilla Berlin vol 1 10

Berättelser Från Engelsfors – serierecension

Berättelser Från Engelsfors 01

Författare: Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Kim W Andersson, Karl Johnsson, Lina Neidestam

Tecknare: Kim W Andersson, Karl Johnsson, Lina Neidestam

Publicerat: 2013

Förlag: Raben & Sjögren

Språk: Svenska

För att fira att filmatiseringen av den första Engelsforsromanen – Cirkeln – har biopremiär den här veckan så recenserar jag seriealbumet Berättelser Från Engelsfors.

Berättelser Från Engelsfors är varken storyn från romanerna berättad i serieversion eller en helt fristående del, utan en serie korta berättelser som ska läsas mellan den andra och den tredje romanen. Har du inte läst Cirkeln och Eld så ska du inte läsa Berättelser Från Engelsfors, då du inte kommer att begripa mycket och du kommer att drabbas av en spoilerfest utan dess like. Vem som dör, vem som är den hemliga skurken, och vem som är hemligt kär i vem avslöjas här, och det vill du inte veta innan du läst Cirkeln och Eld.

Berättelser Från Engelsfors 02

Berättelser Från Engelsfors är alltså del 2.5 i romantrilogin och som det fungerar den utmärkt. Kim W Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam bjuder alla på härliga bilder. Framför allt älskar jag Karl Johnssons inledande bidrag Månen. Hans sätt att teckna Ida är mitt i prick. Och det är en sak med Lina Neidestams teckningar som jag inte nämnde när jag recenserade hennes Zelda-album och det är att hon är fantastisk på att teckna munnar! De är verkligen uttrycksfulla och sköna.

Berättelser Från Engelsfors 06

Och att de lyckats få till en ramhandling som är klockren gör också mycket för helhetsintrycket. Slutet är också väldigt, väldigt bra, om än obegripligt om man inte läst böckerna.

Berättelser Från Engelsfors 05

En liten sak är dock underlig med Berättelser Från Engelsfors. När serien Tornet först publicerades i seriemagasinet Utopi så syntes ett par bröst i seriens sexscen. Men i versionen som finns i det här albumet så döljs brösten av en arm. Trodde man inte att ungdomarna som ska läsa Berättelser Från Engelsfors klarar av att se ett par tecknade bröst? Eller lade man till brösten för versionen i Utopi för man tänkte sig att det var sånt som läsarna av Utopi är intresserad av? I vilket fall är det ett underligt konstnärligt beslut.

Berättelser Från Engelsfors 03

Men hur ska jag betygsätta Berättelser Från Engelsfors? Å ena sidan är albumet något av en bagatell som man inte tänker särskilt mycket på efteråt och som det krävs att man läser två romaner för att man ska begripa. Å andra sidan blir jag helt fanboy-fnittrig över att få uppleva mina favoritkaraktärer i serieform. Och teckningarna märker ut sig; färgrika och underbara.

Det enda sättet att angripa Berättelser Från Engelsfors är att konstatera att har du inte läst Cirkeln så ska du givetvis kasta dig över den, då det är en väldigt underhållande och fantasirik nutidsfantasyroman som vet var man ska sno sina bästa idéer från (bland annat Buffy the Vampire Slayer) och sedan sätter ihop dem till något helt eget. Och sedan är det bara att läsa Eld, Berättelser Från Engelsfors och Nyckeln också.

Berättelser Från Engelsfors 04

Och filmen? Ja, det är nästa fråga.

Betyg: 7/10

Zelda vs Patriarkatet – serierecension

Zelda vs Patriarkatet 01

Författare och tecknare: Lina Neidestam

Del i serien: Volym tre

Publicerat: 2013

Förlag: Kartago

Språk: Svenska

I det tredje Zelda-albumet gör Zelda något helt oväntat: hon skaffar jobb! Visst, att vara obetald alltiallo på en skvallertidning är inte drömmen, men det är i alla fall ena foten in i den åtråvärda medievärlden.

Zelda vs Patriarkatet 04

Zelda vs Patriarkatet är min favorit bland Zelda-albumen. Det är lite mer variation på humorn än i de två första albumen, vilket gör att det fungerar bättre som ett helt album. Dessutom är stripparna uppdelade i korta kapitel, vilket också gör läsningen mer njutbar.

Zelda vs Patriarkatet 03

Jag gillar också Zeldas nya kärleksintresse Cesar. Han har lite mer karaktär och personlighet än de tidigare personerna i hennes liv.

En annan sak jag gillar är att albumet inleds med en kort presentation av de viktigaste personerna i serien. En liten sak som gör mycket för helheten.

Zelda vs Patriarkatet 02

Tecknarstilen är mycket lyckad med sköna runda linjer och härliga ansiktsuttryck. Fina färger är det också. Teckningarna är betydligt bättre än i den första volymen: väldigt kul med en serietecknare som utvecklas album för album!

Har du inte läst Zelda förut kan det vara en god idé att börja med Zelda vs Patriarkatet. Visserligen finns det en story som går genom alla albumen, men den är så vag att det inte gör något om man läser albumen i fel ordning.

Zelda vs Patriarkatet 05

Zelda är fortfarande inte någon favorit, men det är en klart läsvärd serie som jag kommer att fortsätta läsa.

Betyg: 7/10

Zelda – Kampen Fortsätter – serierecension

Zelda - Kampen Fortsätter 01

Författare och tecknare: Lina Neidestam

Del i serien: Volym två

Publicerat: 2012

Förlag: Kartago

Språk: Svenska

I andra Zelda-albumet börjar Zelda på en konstskola i Malmö och hon reser till Thailand för att finna sig själv. Nya personer och nya platser är välbehövliga för att det inte ska bli för likt det första albumet. Humorn är nämligen densamma. De flesta skämten bygger på att Zelda blandar feministisk kamp med sexistiska utspel.

Zelda - Kampen Fortsätter 04

Precis som det första albumet lider Zelda – Kampen Fortsätter av att humorn är rätt enformig, med en viss uppsättning skämt som återkommer. Problemet att bipersonerna är något oskarpa återkommer också. Nu är de mest måltavlor för Zeldas utbrott. Kanske måste Zelda helt dominera sin omgivning för att serien ska fungera, men det vore intressant att se hur serien skulle te sig med lite tuffare bipersoner för henne att tampas med.

Zelda - Kampen Fortsätter 05

Ett stort plus med Zelda-serien är att den skildrar sex på ett direkt och otvunget sätt. Jag vet inte om det finns ett pris för bästa sexskildringar i en serie, men Zelda skulle vara en värdig vinnare.

Zelda - Kampen Fortsätter 03

Zelda – Kampen Fortsätter är ett läsvärt album. Men några gapskratt bjuder den inte på. Och serien fungerar bättre i små doser än som ett helt album på en gång.

Betyg: 6/10

Zelda – serierecension

Zelda 01

Författare och tecknare: Lina Neidestam

Del i serien: Volym ett

Publicerat: 2009

Förlag: Kartago

Språk: Svenska

Zelda är en ung kvinna och övertygad feminist. Hennes försök att leva renlärigt feministiskt går dock inte alltid så bra, då hon också är sexist och ofta är slav under sina begär.

Zelda 04

Zelda är en strippserie om sex, feministisk kamp, självkänsla, fester, relationer och olika försök att göra något av livet.

Serien bjuder inte på så många gapskratt, men andelen poänglösa strippar är samtidigt få, så det är en genomgående småtrevlig upplevelse.

Zelda 02

Zelda faller mig inte alls lika mycket i smaken som Rocky, men som komplement till Rocky duger den utmärkt. Och har du någon gång läst Rocky och tänkt att serien vore bättre med en ung feministisk tjej i huvudrollen har du onekligen rätt serie här!

Zelda 03

Ett vanligt problem med strippserier som samlas i album är att de kan bli rätt enformiga. Det är trots allt en viss skillnad mellan att läsa en stripp om dagen i en dagstidning till att plöja igenom ett helt album med strippar på någon dag. Zelda faller helt klart inom denna något olyckliga kategori. Grundskämten är få och upprepningarna är många.

En annan svaghet med den första volymen är att bikaraktärerna är rätt vaga. Visst, Zelda är en naturkraft som helt dominerar där hon drar fram, men starkare bikaraktärer hade inte skadat.

Zelda 05

Gillar du att läsa om en ung tjej som predikar feminism i tre rutor för att i ruta fyra bete sig som ett svin har du mycket att hämta i det första albumet av Zelda. Jag hoppas dock att de kommande albumen ska bjuda på lite mer variation!

Betyg: 6/10