Nyponbuskar Nyponbuskar Hela Vägen Nyponbuskar – bokrecension

nyponbuskar nyponbuskar hela vagen nyponbuskar

 

Titel: Nyponbuskar Nyponbuskar Hela Vägen Nyponbuskar

Författare: Jan Gradvall

Utgivet: 2014

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Språk: Svenska

Sidor: 639

 

Efter Lennart Perssons död är det förmodligen Jan Gradvall som är Sveriges främste musikskribent. I den här artikelsamlingen finns texter från Cafe, Expressen, Dagens Nyheter och många andra svenska tidningar. Framför allt skriver Jan Gradvall för DI Weekend, där han har en krönika och varje vecka recenserar fyra skivor. Texter som även publiceras på hans välfyllda hemsida.

 

Jan Gradvall har skrivit om popmusik under fem årtionden. Hans första artikelsamling Artiklar, Intervjuer, Essäer 1981-1994 kom 1995. Nyligen utkomna Nyponbuskar Nyponbuskar Hela Vägen Nyponbuskar innehåller artiklar från åren 1993 till 2013.

 

Titeln Nyponbuskar Nyponbuskar Hela Vägen Nyponbuskar kommer från Lars Winnerbäcks låt Söndermarken, som skildrar hans uppväxt i Linköping. Liksom Winnerbäck är Gradvall uppväxt i Linköping, fast ett årtionde tidigare. Boken innehåller en intervju med Winnerbäck från musiktidningen Sonic.

 

jan gradvall 2

 

Nyponbuskar Nyponbuskar Hela Vägen Nyponbuskar innehåller så väl längre reportage, som kortare nerslag. Det mesta handlar om popmusik, men här finns även en artikel om vinprovning i en hemlig källare och ett möte med en amerikansk succéförläggare.

 

Dessutom innehåller boken första kapitlet från den inställda bok om Kent som Jan Gradvall jobbade under tre år med, men misslyckades med att få till. Av det smakprovet att döma var det trist att boken aldrig kunde förverkligas.

 

Den främsta nackdelen med att samla tidningsartiklar i en bok är att bilderna saknas. I flera artiklar refereras det till och med till bilderna, vilket gör saknaden ännu mer påtaglig. Dessutom känns många av artiklarna, av förklarlig anledning, alldeles för korta. Jag vill läsa mera! Artikeln om Salazar Brothers till exempel anländer Gradvall till deras studio, bröderna börjar göra musik och sedan är det över.

 

Mina favoritartiklar i samlingen är de lite längre reportagen om Maria McKee, Sebastian Ingrosso, Peter LeMarc och Quincy Jones.

 

Gillar du musik, och framför allt svensk musik, ska du givetvis läsa Nyponbuskar Nyponbuskar Hela Vägen Nyponbuskar. Jag hade bara läst en av artiklarna förut, och hade mycket att gotta mig åt.

 

Rekommenderas!

 

Betyg: 7/10

Annonser

Rock På Svenska – bokrecension

Rock på svenska

Titel: Rock På Svenska – Från Little Gerhard Till Laleh
Författare: Lars Lilliestam
Utgivet: 2013
Förlag: Bo Ejeby Förlag
Språk: Svenska
Sidor: 313 (med källor och register : 345)

Rock På Svenska är en översikt över den svenska pop/rockmusikens historia. Fokus ligger mycket på hur svensk musik har påverkats av utländsk (amerikansk och brittisk) musik.

Lars Lilliestam är professor i musikvetenskap vid Göteborgs Universitet, och har skrivit ett par böcker om musik, bland annat den trevliga Musikliv: Vad människor gör med musik – och musik med människor.

Rock På Svenska är en trivsam läsning, som gapar efter mycket, men som också går igenom en hel del musik mellan sina pärmar.

Man kan naturligtvis diskutera länge vad som förtjänar att nämnas och inte förtjänar att nämnas i en sådan här historieskrivning, men jag tycker att det på det hela taget är ett vettigt urval. Trallpunkvågen, som ofta brukar försvinna ur historieskrivningen, får en sida vilket är glädjande att se.

Laleh

Det intressantaste kapitlet är ”Att sjunga på svenska eller engelska” Framför allt analysen av Säkert/Hello Saferide är kul.

Rock På Svenska rekommenderas till alla som är intresserade av svensk musik. Är du insatt i ämnet lär du redan veta det mesta, men det är så pass underhållande skrivet att boken ändå är läsvärd.

Finns det något att klaga på är det att boken är väl kort. Visst finns det mycket att vinna på en koncentrerad historiebeskrivning, men jag hade gärna sett hundra sidor till med analyser av svenska artister. De som finns med här – bland annat analyserna av Kent och Eldkvarn – är så pass intressanta att jag gärna sett mer av den varan.

Eldkvarn

Dessutom måste det nämnas att boken innehåller en del faktafel. Eldkvarns Limbo påstods ha kommit 1997 (Den kom 1999) och att filmen Jalla Jalla kom 2005 (Den kom 2000), men sådant får man acceptera.

Jag hoppas att Lars Lilliestam fortsätter att skriva böcker om musik, då de är lättlästa, intressanta och underhållande.

Betyg: 7/10

Tune In – bokrecension

tune in

Titel: The Beatles: All These Years Vol 1: Tune In

Författare: Mark Lewisohn

Utgivet: 2013

Sidor: 803 (med fotnoter och index: 932)

 

Beatles samlingsalbum delar upp Beatles karriär i två perioder: 1962-1966, en period med rakare, rockigare och nyskapande låtar, och 1967-1970 med mer experimentella, poppiga, och nyskapande låtar.

 Beatles03

Men Beatles hade ett liv även innan de slog igenom, och om denna tid handlar Tune In, den första delen i en trilogi om Beatles liv.

 

Tune In börjar redan på 1800-talet, med att Beatlarnas förfäder kommer till Liverpool. Och vi får följa Beatlarnas farföräldrar, föräldrar och de kommande Beatlarna själva i barnaår. Denna del av boken är något seg, trots att det onekligen är en hel del intressant som händer. Som exempel kan nämnas Ringos allvarliga sjukdomar som liten, när han var nära att dö. Något jag tidigare inte kände till.

 

När John Lennon blir gammal nog att bilda The Quarrymen blir det genast intressantare. Man kan säga att mitt intresse bara ökar och ökar genom hela boken: när John träffar Paul McCartney och Paul går med i bandet, när Beatles bildas, när de åker till Hamburg första gången och så vidare. Jag kände till historien i grova drag förut, men det är fascinerande att följa den så här på nära håll.

När boken slutar på nyåret 1963 har de släppt sin första singel och precis spelat in sin andra singel och genombrottet står för dörren.

 Beatles Hamburg, Germany 1960

Den kanske intressantaste delen av boken är när trummisen Pete Best kickas och de tar in Ringo Starr istället. Jag var inte medveten om att det skedde så nära inpå att den första singeln spelades in, jag trodde det skedde betydligt tidigare.

 

Förutom de fyra Beatlarna – John, Paul, George och Ringo, och de båda tidigare medlemmarna Pete Best och Stuart Sutcliffe, följer även boken producenten George Martin och managern Brian Epstein, även innan dessa träffade The Beatles, vilket är lite märkligt, men det fungerar. Framför allt är det intressant att följa Epstein, en ombytlig och engagerad ung herre, som var homosexuell i en tid då det var olagligt med homosexuella förbindelser, vilket skapar en hel del trubbel.

 

Tune In är väldigt välskriven, och Mark Lewisohn – som brukar anses som världens främste Beatles-expert – har ett liv av research bakom sig. Förutom att ha intervjuat flera hundra personer som haft med Beatles att göra har han – vad det verkar – grävt upp varenda intervju som någon av Beatlarna någonsin har gjort och som han citerar ur.

 

Tune In ger en bred bild av Beatlarnas unga liv. Vi får så väl otrohetsaffärer, drogmissbruk och klammeri med rättvisan, som ingående beskrivningar om hur låtarna spelades in i studion. Såväl skvaller som nörderier alltså.

 Beatles02

Finns det något att klaga på är det att boken är bitvis väl detaljerad. 800 sidor är lite väl mycket för ett band som inte ens har slagit igenom.

 

Det finns dessutom en specialversion av boken som är dubbelt så tjock, och den tänker jag definitivt inte läsa. Det här räcker gott och väl.

 

Gillar du Beatles ska du givetvis läsa Tune In, då den ger en fullödig bild av bandets unga liv. Är du inte intresserad av Beatles har boken fortfarande sina poänger, men är förmodligen för detaljerad för att vara riktigt läsvärd för ett icke-fan.

 

Men gillar The Beatles, det gör väl alla?

Betyg: 8/10