Ratata var en svenska popgrupp som fanns mellan åren 1980 och 1989. På det första albumet bestod gruppen av Mauro Scocco, Johan Kling och Anders Skog, men från och med fjärde albumet var gruppen en duo bestående av Mauro Scocco och Johan Ekelund. Det är denna sättning som räknas som den klassiska.
I början var soundet ren syntpop, men på de sista skivorna fick bandet ett bredare, mer traditionellt sound.
Ratata är känt för sina många låtar om olycklig kärlek, framför allt om efter att ett förhållande tagit slut.
Ratata (1981)
Ratatas debutalbum är soundet av en ung grupp som går in i studion och inte riktigt vet vad de håller på med, men som vrider och vänder på alla knappar och spakar, tills man skapat ett sound lika egensinnigt som underbart.
Ratatas första album låter inte som något annat. Det är olycklig kärlek och märkliga synttoner i synnerligen lyckad kombination.
Ratata är både lekfull och allvarlig. Här finns också udda låtar som Doktor Kärlek och Una Vita Con Te, som onekligen sticker ut. Även den instrumentala Tex Willer är ett av sitt slag, vilket gäller för de flesta låtarna på skivan.
Albumet är både kallt och kargt och fylld av värme.
En av de största svenska debuterna någonsin. Ja, ett av de bäst svenska albumen någonsin.
Betyg: 10/10
Jackie (1982)
Jackie inleds med två låtar, En Timmes Panik och Värld Av Dårar, som inte låter som något annat på skivan, eller i Ratatas övriga produktion. Det är ett intensivt nästan mardrömslikt sound av panik och förvirring.
Sedan kommer den stora hiten Jackie, och resten av albumet är mer rak, ljuvlig syntpop.
Ratatas andra album har ett stort, skönt, vänligt sound, och här finns favoriter som TV-Apparat och Ett Tåg Någonstans, och den fina avslutningen Natt Efter Natt.
Betyg: 9/10
Äventyr (1983)
Äventyr har inte på lika många underbara poplåtar som de två första skivorna, men är trots ett mycket lyckat album.
Äventyr har ett något mörkare sound än de tidigare albumen och här finns en starkare känsla av ensamhet. Första låten Soldater sätter den nerviga, olycksbådande stämningen direkt.
Och ett album med låtar som Soulboy, Vild och Din Öde Ö är absolut nödvändigt i musiksamlingen.
Betyg: 8/10
Paradis (1984)
Paradis är en skimrande samling låtar. Tio låtar som alla låter olika, men som ändå skapar en jämn helhet.
Ratatas fjärde album är gladare och popigare än de tidigare albumen, utan att förlora något av kraften och inlevelsen i sångerna.
Titellåten står i en klass för sig, men alla låtarna på det här mästerverket märker ut sig.
Betyg: 10/10
Sent I September (1985)
Sent I September är ett av de svagaste Ratata-albumen, vilket inte säger så mycket, då konkurrensen är stenhård.
Albumet har ett speciellt sound, som jag har svårt att kategorisera, men det låter annorlunda än de andra albumen.
Albumet innehåller en av Ratatas absolut bästa låtar: den underbart medryckande I Dina Ögon. Resten av låtarna är inte lika iögonfallande, utan albumet står mer som en jämn helhet.
Betyg: 8/10
Mellan Dröm Och Verklighet (1987)
Mellan Dröm Och Verklighet är Ratatas svagaste album, vilket man inte kan tro när man hör inledningen med Se På Mig Nu, Drömmar, Så Länge Vi Har Varann och Om Du Var Här, men sedan faller kvalitén på låtarna.
Mellan Dröm Och Verklighet har ett tråkigare, plattare sound än de andra Ratata-albumen. Inledningen och avslutande låten Förlåt räddar dock albumet, och gör det till en härlig lyssning.
Betyg: 7/10
Människor Under Molnen (1989)
På Människor Under Molnen har Ratata lämnat syntpopen bakom sig och låter mer som ett traditionellt band. Det betyder dock inte att kvalitén sjunker, för här finns härliga låtar som Människor Som Hör Ihop, Demonerna och Den Som Söker.
Märker ut sig gör också den närmast anakronistiska låten Glad Att Det Är Över, som vänder upp och ner på det traditionella Ratata-låten dels genom det ostentativa gitarriffet, dels att vi till sist får en klart mer positiv syn på ett sprucket förhållande.
Människor Under Molnen är en värdig avslutning på Ratatas karriär och på 80-talet som svenskt musikaliskt decennium.
Betyg: 8/10
Sammanfattning
Ratatas katalog står i en klass för sig när det gäller svensk 80-talsmusik. Jag skulle vilja säga att bara Cornelis 60-tal och Kents 00-tal slår Ratatas 80-tal när det gäller musik på svenska.
Att dessa album till sist har kommit till Spotify och iTunes är en kulturgärning av stora mått!
Albumpojken 
Senaste kommentarer