X-Men vol 2 – serierecension

X-Men vol 2 01

Författare: Brian Wood

Tecknare: Terry Dodson (X-Men #7-9), Kris Anka (X-Men #10-12)

Innehåll: X-Men #7-12

Publicerat: 2014

Förlag: Marvel

Språk: Engelska

I X-Men vol 2 fortsätter berättelsen om det helkvinnliga X-teamet. I den första volymen avslutades storyn om kampen mot den kvinnliga rymdbakterien Arkea rätt abrupt, och det är glädjande att se här att det bara var ett falskt slut, och den uppbyggnad som gjordes då fortsätter här. Apropå uppbyggnad är det också vad som sker i volym två. De första fem numren är inte så mycket direkta konflikter som uppbyggnad inför en maffig konfrontation som komma skall.

X-Men vol 2 04

I X-Men vol 2 är Lady Deathstrike tillbaka, och hon samlar ett helkvinnligt skurkgäng omkring sig. I X-Men vol 2 är alltså inte bara alla hjältarna kvinnor, utan alla skurkarna är det också!

Rouge och Kitty Pryde har tyvärr lämnat X-gänget sedan förra volymen, och Karima Shapandar och M har anslutit istället. Inget höjdarbyte direkt om jag får säga det själv, även om Monet får rätt mycket utrymme att röja loss.

X-Men vol 2 02

Teckningarna är inte särskilt märkvärdiga, men de fungerar som de ska. Båda tecknarna gör helt okej i från sig.

Det grundläggande problemet med X-Men vol 2 är att slutet även här är väldigt abrupt, till och med ännu mer än i vol 1. I de första fem numren byggs det upp och byggs det upp inför den kommande konfrontationen, och så avslutas allt i en snabb, ynklig slutstrid, som känns väldigt hastigt påkommen. Jag vet inte om det var Wood som kom på det här slutet, eller om det var redaktörens beslut att få ett hastigt slut på storyn, men det känns väldigt abrupt och konstigt. Fem nummer av uppbyggnad, och så mynnar allt ut i ett ”och så var det inget mer med det…”

X-Men vol 2 03

Ett annat problem är att serien innehåller det som jag tycker minst om med superhjälteserier: det vill säga skurkar och hjältar som kommer tillbaka från döden. Att komma tillbaka från de döda sker på ren rutin nuförtiden i superhjälteserier, och i X-Men vol 2 är det knappt någon som reagerar alls. Det är väldigt trist tycker jag. Låt de döda vara döda. Finns det inte hjältar och skurkar så det räcker utan att alla måste återvända från andra sidan hela tiden?

Det ska också sägas att X-Men inte är någon nybörjarserie, utan verkar vara skapad för de som även läser de andra X-serierna. Man får ingen längre presentation till vilka karaktärerna är, och det kan nog vara lite svårt att hänga med om man inte läst en god dos X-serier redan.

X-Men vol 2 05

Jag är kluven till X-Men vol 2. De fem första numren är underhållande och innehåller inga större irritationsmoment eller underligheter, men så kommer det sjätte och sista numret där man äntligen förväntar sig en maffig konfrontation mellan skurkar och hjältar, och istället blir allt ett stort ”jaså” eller ”jaha”. Var det inte mer än så?

Jag är osäker om jag ska fortsätta läsa X-Men. Ett helkvinnligt X-team tycker jag är ett underbart koncept, men om inte Brian Wood tänker ta vara på sina storytrådar på ett bättre sätt vill jag nog inte vara med.

Betyg: 4/10

Annonser

X-Men vol 1 – serierecension

xmen1

Författare: Brian Wood (X-Men #1-4), Chris Claremont (Uncanny X-Men #244)

Tecknare: Olivier Coipel (X-Men #1-3), David Lopez (X-Men #4), Marc Silvestri (Uncanny X-Men #244)

Innehåll: X-Men #1-4, Uncanny X-Men #244

Publicerat: 2013, 1989

Förlag: Marvel

Språk: Engelska

För första gången kommer en X-Men månadsserie med ett helkvinnligt team. Serien heter kort och gått X-Men och av denna första volym att döma handlar det om ett solitt X-gäng som upplever klassiska X-Men äventyr.

Gänget består av de rutinerade X-kvinnorna Storm, Rogue, Rachel Grey, Psylocke, Kitty Pryde och Jubilee. De är baserade på Wolverines skola The Jean Grey School for Higher Learning.

Första avsnittet inleds med att Jubilee återvänder till USA med ett litet barn, som hon tagit på sig att beskydda. Men hon är förföljd av en mystisk man, som inte tappar bort hennes spår…

xmen2

Det första avsnittet är inte så märkvärdigt, utan fungerar som en ren introduktion av de inblandade. Redan i andra numret blir det dock action och spänning så det räcker och blir över. Härligt!

I tredje avsnittet får dock den första storylinen ett rätt snopet slut. Tre nummer är inte mycket att bygga upp en maffig story på, och här blir det rätt avhugget.

Det fjärde numret är en fristående, lugnare affär där vi återigen får lära känna personerna i serien lite närmare, och fungerar säkert utmärkt för nykomlingar till X-men serierna.

På det hela taget är X-Men vol 1 tämligen nybörjarvänlig, även om man definitivt får ut mer av serien om man är bekant med de inblandade, framför allt de elever på skolan som skymtar förbi.

Personernas krafter förklaras inte heller så bra, och det kan säkert skapa förvirring hos en nykomling till X-Men serierna. En introduktion i början av albumet där personernas krafter och bakgrunder presenterades hade inte skadat.

Olivier Coipels teckningar är fyllda av känslor och liv. Färgerna är fantastiska och det är ett nöje att låta ögonen glida över sidorna. Jag gillar verkligen den lätt manga-aktiga stilen. Den passar prefekt till den äventyrliga känsla som berättelserna vill förmedla.

David Lopez, som står för teckningarna i nummer fyra, är jag inte lika förtjust i. Teckningarna är fina, men lite platta. Han gör dock inte bort sig på något sätt.

XMen3

Förutom de fyra nya X-Men numren innehåller boken även Uncanny X-Men #244 från 1989. Det är det klassiska äventyr när X-kvinnorna går och shoppar på en galleria i Los Angeles och stöter på Jubilee, som är med i serierna för första gången.

Jag har redan det numret i samlingen Women of Marvel, så för mig gav det inte så mycket, men för den som inte läst det numret tidigare är detta rätt humoristiska äventyr en trevlig bonus.

Sammanfattningsvis så är det första helkvinnliga X-Men teamet en succé. Alla sex karaktärerna är intressanta och färgstarka, och det görs inget väsen av att det bara är tjejer i gruppen vilket är coolt.

På den negativa sidan så är fyra nummer i en samlingsvolym lite, och den första storyn hinner knappt komma igång innan den är över.

Den här serien har dock en stor potential framöver, och jag kommer att fortsätta köpa den.

Betyg: 6/10