Planetary vol 4 – serierecension

Planetary vol 4 01

Författare: Warren Ellis

Tecknare: John Cassaday

Innehåll: Planetary #19-27

Publicerat: 2004-2009

Förlag: Wildstorm/DC Comics

Språk: Engelska

Den fjärde och avslutande volymen av Planetary inleds med en smäll. Avsnitt nitton är en fascinerande, medryckande rymdhistoria som bjuder på precis den hänryckning och vilda fantasi som man önskar av en sådan. Som jag skrev om det sista avsnittet i vol 2: det är sånt här jag läser äventyrsserier för!

Planetary vol 4 02

Vol 4 fortsätter med seriens lyckosamma blandning av spännande, fantasifulla idéer och varianter av andra serier. Dessutom närmar vi oss slutuppgörelsen med seriens skurkar och berättelsen blir allt mer intensiv. Elijah Snow får också tid att konfronteras med frågan om vilken hans roll i världen egentligen är, och de sista pusselbitarna faller på plats.

Gillade man de tidigare volymerna av serien blir man inte heller besviken på volym 4. Huvudhistorien knyts ihop på ett tillfredsställande sätt, och teckningar och manus håller som tidigare mycket hög nivå.

Planetary vol 4 03

Det finns egentligen bara två saker jag kan klaga på. Det första är att jag inte riktigt får bakgrundshistorien att gå ihop. Det gäller framför allt åren innan serien utspelar sig. Jag vrider och vänder på de pusselbitar man får, men jag får det inte riktigt att stämma.

Det andra är att det sista avsnittet inte känns helt klockrent. Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att det näst sista avsnittet är den egentliga avslutningen på storyn, och det sista avsnittet är ett slags vad-hände-sen. Det sista avsnittet är inte dåligt, men tyvärr träffar det en ton som inte helt resonerar med den övriga serien.

Planetary vol 4 04

Men det är de enda klagomål jag har på den här serien, och jag tycker inte att dessa små svagheter ska hindra dig från att läsa den här serien. Gillar man storslagna, spännande äventyrsserier, fyllda med intressanta idéer är Planetary ett måste!

Betyg: 8/10

Annonser

Planetary vol 3 – serierecension

Planetary vol 3 01

Författare: Warren Ellis

Tecknare: John Cassaday

Innehåll: Planetary #13-18

Publicerat: 2001-2004

Förlag: Wildstorm/DC Comics

Språk: Engelska

I Planetary vol 3 får vi svaret på många av de frågor som ställdes av vol 1 och 2, och albumet fungerar också som en uppbyggnad till den stora konfrontationen i vol 4. Något av en transportsträcka alltså, men en synnerligen underhållande sådan!

Planetary vol 3 02

Då albumet i många och mycket fyller i luckorna från de båda första albumen kanske vol 3 saknar en del av fräschören som de båda första albumen hade. Dessutom innehåller inte heller albumet något av seriens allra mest gripande avsnitt.

Med det sagt så är ändå vol 3 en värdig del av serien. Ju mer vi får veta om Elijah Snow desto mer intressant blir han som karaktär, och här får vi även syna seriens huvudskurkar närmare. Jag ska inte gå in på närmare vilka seriens huvudskurkar är, då en av de skönaste aspekterna av den här serien är att totalt låta sig överrumplas av vilka dessa är! De är oförglömliga, så mycket kan jag säga.

Planetary vol 3 04

Planetery vol 3 må vara den svagaste delen i serien, men det finns inte mycket att klaga på. Äventyrsunderhållning på hög nivå är vad som bjuds på, och när man läst klart måste man genast kasta sig över den avslutande volym 4…

Betyg: 8/10

Planetary vol 2 – serierecension

Planetary vol 2 01

Författare: Warren Ellis

Tecknare: John Cassaday

Innehåll: Planetary #7-12

Publicerat: 2000-2001

Förlag: Wildstorm/DC Comics

Språk: Engelska

Planetary vol 1 var en fräsch variant av en-serie-som-handlar-om-andra-serier, om en grupp mysterie-arkeologer som undersökte världens hemliga historia. Men håller konceptet även i vol 2?

Det gör det. Vol 2 är till och med bättre än vol 1. Serien blir mörkare, sorgligare och mer gripande. Serien fortsätter med till största delen fristående avsnitt, men en större historia börjar också bit för bit att utkristallisera sig.

Planetary vol 2 04

Albumet inleds med nummer sju; en London-historia, som är extremt rolig om man är bekant med hur 80-talets superhjälteserier förändrades. Nummer åtta undersöker 50-talets skräckfilmer, och bjuder på en oväntat mörk historia. Nummer tio är en annan favorit; här får vi några av de främsta DC-hjältarnas historia på ett oväntat och gripande sätt.

Albumet avslutas med ett maffigt avslöjande, som är en av de bästa serie-ögonblick jag har upplevt. Det är sådana här sköna vändningar som jag läser äventyrsserier för!

Planetary vol 2 05

Planetary fortsätter att leverera stor underhållning i vol 2. Ju mer insatt du är i seriernas historia desto mer får du säkerligen ut av alla hänsyftningar till andra serier, men även för en nybörjare bör Planetary fungera då den är välskriven, vältecknad och spännande.

Rekommenderas!

Betyg: 9/10

Planetary vol 1 – serierecension

Planetary vol 1 01

Författare: Warren Ellis

Tecknare: John Cassaday

Innehåll: Planetary #1-6, Planetary Preview

Publicerat: 1998-1999

Förlag: Wildstorm/DC Comics

Språk: Engelska

Det finns en del äventyrserier som använder andra serier som grundmaterial till sitt berättande, till exempel Invincible och SH3. Smartast av dessa serier är kanske Planetary. Den handlar om en grupp mysterie-arkeologer, som samlar information om världens hemliga underligheter. Rent konkret undersöker och kartlägger serien nittonhundratalets populärkulturella berättelser.

Planetary vol 1 02

Planetary består av tre personer: Elijah Snow – en butter äldre man som kan göra valda delar av omgivningen iskall, Jakita Wagner – som är superstark, supersnabb och supertålig, och The Drummer – en småtokig ung man som kan tala med maskiner och känna informationsflöden. Tillsammans är de väl lämpade att undersöka mystiska tilldragelser över hela planeten, och den första volymen tar dem bland annat till Japan och Hong Kong.

Hela organisationen understöds ekonomiskt av den mystiske The Fourth Man, vars egentliga syfte med att gräva ut världens märkliga historia är okänt.

Planetary vol 1 03

En serie som handlar om andra serier skulle lätt kunna bli intern och överdrivet nördig, men Planetary klarar den svåra balansen och är en serie som vem som helst kan läsa. Visserligen får man ut mer av berättelsen om man förstår vilken serie de håller på att gräva fram just i det här avsnittet, men Planetary är så fantasifull och spännande att det inte gör så mycket om man inte är insatt i förlagorna.

Planetary vol 1 04

Planetary är tecknad av min favorittecknare John Cassaday. Serien är en ren visuell njutning från början till slut. Cassaday gjorde ett fantastiskt arbete med Astonishing X-Men, och här levererar han lika underbara bilder. Framför allt Elijah Snow fångar han på ett härligt sätt, och ger honom verkligen all den karaktär som han som huvudperson behöver för att hålla uppe serien på sina axlar. Även de andra karaktärerna skildras på ett ypperligt sätt. Karaktärernas minspel uttrycker så mycket i Plantary, och det är härligt verkliga känslor som kommer fram i bilderna.

Men även de mystiska artefakterna och underligheterna de gräver upp uttrycker all den märklighet som behövs för att berättelsen ska kännas spännande, och man är hela tiden nyfiken på vilka spännande konstigheter de ska stöta på härnäst.

Planetary vol 1 05

Finns det något negativt att säga om Planetary? Nej, jag vet inte riktigt vad det skulle vara. Gillar du äventyrsserier gillar du förmodligen Planetary. Warren Ellis berättande är stabilt med många intressanta inslag och visuellt är serien en dröm. Dessutom består serien bara av fyra volymer om sammanlagt tjugosju avsnitt så du behöver inte ruinera dig för att läsa hela.

”It’s a strange world.”

”Let’s keep it that way.”

Betyg: 8/10

Notnot: Alla tjugosju numren av Planetary finns numera även samlade in en inbunden volym, som det inte är helt fel om du skaffar, då hela serien håller hög kvalitet.

Infinite Crisis – serierecension

Infinite Crisis 01

Författare: Geoff Johns

Tecknare: Phil Jimenez, George Pérez, Jerry Ordway, Ivan Reis

Innehåll: Infinite Crisis #1-7

Publicerat: 2005-2006

Förlag: DC Comics

Språk: Engelska

Infinite Crisis är en uppföljare till Crisis On Infinite Earths som kom två årtionden tidigare. Crisis On Infinite Earths var den ursprungliga spektakel-serien, där hjältar dog, planeter gick under och hela universum var i fara. Infinite Crisis gör också sitt bästa för att vända upp och ner på världen och slå på den stora trumman.

I början av Infinite Crisis har Wonder Woman mördat en man, Batman har blivit paranoid, och Superman har tappat greppet. Om Crisis On Infinite Earths handlade om att DCs universum hade blivit för stort och för snårigt och måste bantas ner så handlar Infinite Crisis om att DCs universum blivit för mörkt och dystert och behöver bli hjärtligare igen. Men att göra det goda är inte alltid det lättaste, och goda intentioner slår gärna fel…

Infinite Crisis 02

Till skillnad från Crisis On Infinite Earths, där huvudhandlingen var lätt att förstå även för en nybörjare (även om det var lätt att bli förvirrad av alla bipersoner som vimlade förbi) så känns Infinite Crisis mer som en serie för de som hängt med i DCs serier åren innan spektaklet. Handlingen börjar mitt i flera storytrådar och det känns mer som att serien börjar med nummer fyra än med nummer ett.

Infinite Crisis 03

Första gången jag läste Infinite Crisis tyckte jag inledningen bara var förvirrande, men när jag läste om den igen gillade jag början. Att det inte finns någon startsträcka, utan vi kastas direkt in i handlingen.

Numera gillar jag den första halvan av serien väldigt mycket. Den andra halvan, efter att vem som är storskurken avslöjats, ogillade jag dock starkt både gångerna jag läst Infinite Crisis. Luften går ur serien, och den blir överdrivet våldsam och onödigt respektlös mot den första Crisis.

Infinite Crisis 05

Det största problemet med Infinite Crisis är att vissa av personerna som kommer tillbaka från Crisis On Infinite Earths beter sig helt annorlunda här. Visst, en tid har gått, och de kan ha förändras. Men skillnaden är så stor att det är svårt att köpa.

Dessutom är en av storskurkarna en sådan otroligt irriterande karaktär att jag har svårt att köpa honom som storskurk eller som en bärande karaktär i en sådan här dramatisk berättelse. Visst ska man bli arg på en skurk i en äventyrsberättelse, men när karaktären känns som en insekt som krupit in i örat och inte går att få ut är det något som har gått fel.

Infinite Crisis 06

En väldigt bra första halva och en sorglig andra halva alltså. Gillade du Crisis On Infinite Earths kan det vara värt att kolla in Infinite Crisis också, även om serierna skiljer sig rätt mycket från varandra. Jag gissar att man måste vara en stor DC-fan för att verkligen uppskatta det här.

Betyg: 4/10

Crisis On Infinite Earths – serierecension

Crisis 01

Författare: Marv Wolfman

Tecknare: George Pérez

Innehåll: Crisis On Infinite Earths #1-12

Publicerat: 1985-1986

Förlag: DC Comics

Språk: Engelska

Spektakel-serier, eller event-serier eller cross over-serier som de också kallas; serier där massor av superhjältar och superskurkar brakar samman i episka strider med extra mycket på spel. Marvels Secret Wars kom visserligen året innan, men Crisis On Infinite Earths kan på många sätt sägas vara den ursprungliga spektakel-serien, där hela universum stod på spel i den kosmiska kampen.

1985 var DCs universum något svåröverskådligt. Eller universumen borde man säga, då DC-serierna bestod av flera alternativa verkligheter, från vilka hjältar och skurkar ibland hoppade mellan dimensionerna och träffade på varandra. Förutom den huvudsakliga Earth-1 har vi även Earth-2 där alla hjältarna, inklusive Superman, är äldre (och Batman är död), Earth-3 där alla Earth-1 hjältarna är skurkar och Luthor är världens ende superhjälte, och så vidare i olika variationer med Earth-S och Earth-X och så vidare.

DC beslöt att rensa upp bland alla dessa världar med Crisis On Infinite Earths, en historia där de alternativa universumen ett efter ett hotas med total förintelse av en tidigare okänd och fullständigt fruktansvärd kraft.

Crisis 03

Crisis On Infinite Earths är närmast osannolikt storslagen och episk, och innehåller förmodligen mer karaktärer än någon annan serie jag har läst. Jag är ingen expert på DC Comics, men det verkar som de försökt få med precis varenda karaktär som någon någonsin hört talas om, och ge dem ett framträdande på i alla fall på några rutor.

Crisis 04

Crisis On Infinite Earths innehåller inte heller bara superhjältar utan även Vilda Västern-personligheter, andra världskriget-serier, grottmänniskor och flera framtids-serier får vara med, när inte bara värld eller värld hotas, utan tidsålder efter tidsålder hotas också.

Bredden på Crisis On Infinite Earths är naturligtvis häftig, men det är också seriens största svaghet. De har helt klart passerat någon gräns när det bli för många karaktärer att hålla reda på för att det ska vara njutbart att läsa. Dessutom måste det sägs att många av DCs mindre karaktärer är rätt svaga och känns rätt överflödiga. Författaren Marv Wolfman fick kritik för att han tog ihjäl för många av karaktärerna, men han skulle helt klart ha kunnat rensat upp bland leden mer än han gör.

Crisis 06

Crisis On Infinite Earths lider av att inte ha någon riktig huvudperson, och alldeles för många personer att hålla reda på, som inte spelar någon egentlig roll för huvudhandlingen, utan bara dyker upp för att de också ska få vara med.

Serien har i alla fall en tydlig skurk, vilket reder upp en del av förvirringen. Själva huvudhandlingen är också tämligen enkel att hänga med i, trots alla störande element som drar uppmärksamheten än hit än dit, till alla dessa världar och tidsåldrar.

Crisis 07

Teckningarna är väldigt fina. George Pérez har en klassisk, traditionell stil som fungerar väldigt bra för historien. Ett plus till tecknaren och till författaren Marv Wolfman för att de lyckas hålla reda på alla dessa hundratals karaktärer från olika världar, universum och tidsåldrar.

Crisis On Infinite Earths är läsvärd, men den har ett större historiskt värde än ett underhållningsvärde. Är du intresserad av seriehistoria i allmänhet och DCs historia i synnerhet är serien är ett givet val. Men är du mer intresserad av att bli underhållen finns det många bättre serier.

Betyg: 5/10

Superman/Batman: Public Enemies – serierecension

superman-1-batman-public-enemies02b

Författare : Jeph Loeb

Teckningar: Ed McGuinness

Innehåll: Superman/Batman #1-6, ”When Clark Met Bruce: A Tale from the Days of Smallville” från Superman/Batman Secret Files 2003

Publicerat: 2003-2004

Förlag: DC Comics

Språk: Engelska

En asteroid från resterna av planeten Krypton är på kollisionskurs med jorden, och Amerikas skurkaktige president Lex Luthor skyller allt på Superman, som han kräver ska fängslas. Batman ställer sig på Supermans sida, och de båda förklaras som lovligt byte. Ska Superman och Batman lyckas stoppa asteroiden och samtidigt hålla sig undan från Luthors hejdukar?

superman-1-batman-public-enemies04

Superman/Batman: Public Enemies är en trivsam serie, som utforskar skillnaderna mellan de båda stora DC-hjältarna.

Superman har fantastiska superkrafter och Batman är en vanlig människa. Superman med sin positiva personlighet, Batman med sin mörka. Superman som var en bondpojke, Batman som var en miljonärsson. Och så vidare.

superman-1-batman-public-enemies05

Storyn är inte så viktig, utan det är mer karaktärernas personligheter som står i centrum. Detta inkluderar porträttet av presidenten Lex Luthor.

Public Enemies är tämligen nybörjarvänlig, och jag som inte läst så mycket DC-serier har inte svårt att hänga med, eller förstå vad olika personerna har för funktioner.

Fast vissa saker undrar man förstås. Som hur i hela friden det gick till när Lex Luthor blev president? Med tanke på att han i det här albumet helt tappar huvudet och blir skvatt galen är det svårt att förstå hur han kunde hålla sig lugn under en hel presidentkampanj.

superman-1-batman-public-enemies08

Men förutom Lex Luthors märkliga beteende är Public Enemies rätt fri från större konstigheter.

En svaghet är dock att Luthor under seriens gång inte direkt gör något skurkaktigt att hata honom för, utan det mesta tveksamheterna som Superman är upprörd över verkar ha hänt innan seriens början. Vilket gör att en nykomling inte tycker han är så otäck trots allt.

Teckningarna är fina och tydliga, men kanske väl cartooniga. Färgläggningen är härlig, med klara, starka färger.

superman-1-batman-public-enemies09

Den två sidor långa bonusserien ”When Clark Met Bruce: A Tale from the Days of Smallville” är nästan det bästa med albumet. En fin liten historia om när
Superman och Batman träffades, eller snarare inte träffades, som barn.

Public Enemies är en dryg timmes popcornunderhållning, som du glömt att du läst nästa dag. Kanske inte värd att betala pengar för, men väl värd att läsa en gång.

Betyg: 5/10