Invincible – Compendium One – serierecension

Invincible01b

Författare: Robert Kirkman

Tecknare: Cory Walker, Ryan Ottley

Innehåll: Invincible #0-47, The Pact #4, delar av Image Comics Summer Special 2004

Publicerat: 2003-2007

Förlag: Image

Språk: Engelska

För att parafrasera Galenskaparna: det finns alldeles för många superhjälteserier och här är en till, fy fan!

Okej, nu är det inte riktigt så illa, men det är onekligen en viss känsla av att det här har jag varit med om förut, när jag läser Invincible.

Anledningen till att jag plockade upp Invincible var för att jag hade hört mycket gott om den, att det skulle ta en fräsch och annorlunda vinkel på superhjältegenren. Men nej, det har jag svårt att se.

Invincible02

Invincible handlar om Mark Grayson, en helt vanlig tonåring, förutom att hans far är en rymdvarelse och Jordens mest kraftfulle superhjälte. Så för Mark kommer inte hans superkrafter som en chock, utan han har väntat rätt länge på att hans ärvda krafter ska manifestera sig.

Och så fortsätter den här serien med det man kan förvänta sig: Mark skaffar en dräkt, börjar kalla sig Invincible, samarbetar med andra unga hjältar, ljuger för sin flickvän för att skydda sin hemliga identitet, åker på stryk, delar ut stryk, träffar rymdvarelser och så vidare.

Som om det inte vore nog innehåller serien även många hänsyftningar på andra superhjälteserier. Seriens The Guardians of the Globe är till exempel Justice League of America rakt av. Visst är det ett effektivt sätt att berätta på, men greppet används aldrig lika elegant och kraftfullt som i Planetary eller SH3.

Invincible03

De sju första numren är tecknade av Cory Walker och sedan tar Ryan Ottley över. Cory Walkers teckningar är alldeles för enkla, och gör det svårt att läsa serien och sjunka ner i den. Ottleys stil är också simplistisk, men hans teckningar har ett helt annat djup och lyster. Så det var helt klart ett lyckat byte av tecknare.

Det bästa med Invincible är bikaraktärerna, av vilka många är färgstarka och småroliga. Dessutom är det trevligt när serien tar det lugnt emellanåt och vi får se hur Invincibles superhjälteliv påverkar hans privatliv.

Det sämsta med Invincible är Marks flickvän, som är en extremt trist karaktär. Visst är hon snygg och trevlig så det är kanske inte så konstigt att Mark är ihop med henne, men serien dör varje gång hon kommer i bild. Det finns inget speciellt eller intressant med henne som karaktär på något sätt. Det finns så mycket bättre flickväns-kandidater i serien så jag tänker bara ”Dumpa henne! Dumpa henne! Dumpa henne!”

Invincible04

Tjusningen med Invincible Compendium One är hur generöst tjock denna lunta är. Att få fyrtionio nummer för trehundrasjuttio kronor (som jag betalade för den) är väldigt mycket serier för pengarna. Det finns även en Compendium Two i samma prisklass som innehåller nummer 48-96.

Så om du gillar superhjälteserier rekommenderar jag att du testar Invincible om du får chansen, för ett mer serier för pengarna hittar du sällan.

Betyg: 5/10

Annonser