Cowboy Henk – serierecension

Cowboy Henk 01

Författare: Kamagurka

Tecknare: Herr Seele

Publicerat: 2014

Förlag: Placebo Press

Språk: Svenska

Jag fortsätter min genomgång av Placebo Press utgivning med albumet Cowboy Henk. Efter ett svartvitt album om Nordkorea och ett svartvitt album om Första världskriget tycker man sig ana den röda tråden i deras utgivning, men Cowboy Henk visar sig vara något helt annat.

Cowboy Henk 03

Cowboy Henk är en färgglad humorserie, där varje avsnitt är på en sida eller i vissa fall två. Humorn är absurd, i vissa fall obegriplig. I vissa avsnitt är humorn sofistikerad, i andra fall är det rak bajs-, sex- och våldshumor som gäller.

Ibland är det svårt att avgöra om manuset skrivits av en erfaren serieskapare eller om det är en uttråkad högstadiekille som totat ihop det hela för att förarga sina lärare.

Seriens avsnitt har rätt lite med varandra att göra; i något avsnitt är Cowboy Henk tandläkare, i ett annat är han blind, och så vidare.

Cowboy Henk 02

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den här serien. Är serien en parodi på skämtserier, är den menad som ett konstverk, eller är skaparna helt enkelt skvatt galna? Jag är nog inte målgruppen för den här serien, men jag ångrar inte att jag läste den då det var en helt klart intressant upplevelse.

Albumen saknar så väl förord som efterord, så någon förklaring till varifrån den här serien kommer eller vad som är meningen bakom får man inte. Vilket på sätt och vis är skönt, då galenskaperna får tala för sig själva.

Cowboy Henk 05

Gillar man absurd på gränsen till obegriplig humor, och tycker det är kul med söta småfåglar som dränks i bajs eller sex med tre meter långa penisar, så har man mycket att hämta i Cowboy Henk. Men det är inte en serie för alla, så mycket är klart. Men då du redan på första sidan lär inse om du gillar det här eller inte, så det är helt klart värt att testa Cowboy Henk!

Betyg: 6/10

Annonser

Skyttegravskriget – serierecension

Skyttegravskriget 01

Författare och tecknare: Jacques Tardi

Publicerat: 1993, 2014

Förlag: Placebo Press

Språk: Svenska

Efter att ha fallit raklång för Guy Delisle Pyongyang beslutade jag mig för att kolla in resten av utgivningen hos det nystartade förlaget Placebo Press, för att se om deras övriga serier håller samma höga kvalitet. Först gav jag mig på Skyttegravskriget av Jacques Tardi, en serie som påpassligt nog gavs ut i Sverige till hundraårsminnet av Första världskrigets utbrott.

Skyttegravskriget 03

Skyttegravskriget har ingen huvudperson, utan ett stort antal soldater får komma till tals. De flesta dör rätt snabbt, så det är en stor omsättning bland karaktärerna. Det kommer inte som någon överraskning att Skyttegravskriget inte är någon lättsam eller underhållande serie. Den är mörkgrå, tung, sorglig och repetitiv.

Vi vet redan att krig är hemskt, och att framför allt Första världskriget var fruktansvärt, men det tål att påminnas om detta då och då. Och Skyttegravskriget är en utmärkt påminnelse.

Skyttegravskriget 05

Teckningarna är den stora behållningen med albumet. De är verkligen så motbjudande och tunga som ämnet kräver. Samtidigt är de hela tiden levande. Jag vet att serier är en ljudlös konstform, men i Skyttegravskriget kan man riktigt höra hur granaterna slår ner i skyttegravarna.

Skyttegravskriget 02

Finns det något att klaga på med serien är det att den är enformig. Men med tanke på ämnet så är det ingen svaghet att livet i skyttegraven inte bjuder på några större omväxlingar. Albumet tar också slut innan man hinner tröttna.

Skyttegravskriget kan rekommenderas om man vill uppleva krigets vansinne på tryggt avstånd. Ett konstverk till serie som jag knappast kommer att glömma.

Betyg: 8/10

Pyongyang – serierecension

IMG3_0001

Författare och tecknare: Guy Delisle

Publicerat: 2003, 2013

Förlag: Placebo Press

Språk: Svenska

Guy Delisle är en kanadensisk serieskapare, bosatt i Frankrike. Han har även arbetat inom animerad film, vilket vi får en inblick i i den självbiografiska serien Pyongyang.

Året är 2001. Guy Delisle är på ett två månader långt besök i Nordkoreas huvudstad Pyongyang, för att övervaka arbetet med en animerad TV-serie. Nordkorea är vanligtvis stängt för utlänningar, men efter svältkatastrofen på 90-talet har man öppnat upp för vissa utländska företag och hjälporganisationer, för att få in investeringar och bidrag i landet.

IMG3_0002

Det är dock strikta regler som gäller för en utlänning: man får bara röra sig inom vissa områden, man måste alltid ha en ”guide” med sig när man går ut, och man får inte prata med lokalbefolkningen.

Pyongyang är framför allt en absurd berättelse. Delisle skildrar med stillsam humor hur vardagslivet är på denna bisarra plats. Framför allt hur det är att leva med den massiva väggen av statlig propaganda som hela tiden slår emot även en utländsk besökare i landet. Den förre ledaren, landsfadern Kim Il Sung, och hans son, den nuvarande ledaren Kim Jong Il, dyrkas som gudar, och ingen som helst opposition tillåts.

IMG3_0004

Guy Delisle behöver inte agitera mot det politiska systemet i Nordkorea, utan det räcker med att han visar upp sin vardag för att vi ska förstå hur absurt alltihopa är.

Det är även intressant att följa hur arbetet med en animerad serie går till.

Pyongyang 03

Pyongyang är en serie jag läste allt mer sakta mot slutet för att jag inte ville att den skulle ta slut. Delisles teckningstil är enkel men väldigt effektiv. Både berättarmässigt och bildmässigt blev jag väldigt förtjust i Delisles synvinkel och ville bara att han skulle berätta mer om detta absurda land och vardagen i animationsstudion.

Jag hade inget intresse av Nordkorea innan jag läste den här serien, men nu måste jag säga att jag är väldigt fascinerad av att mänskligheten har lyckats skapa och upprätthålla ett sådant här ställe. Visst blir man förfärad, men samtidigt är det svårt att inte bli upprymd av galenskapen också.

IMG3_0005

Pyongyang är ett utmärkt val av det nystartade förlaget Placebo Press att översätta till svenska. Är man det minsta intresserad av vardagliga serier ska man definitivt kolla in det här. Delisles självbiografiska stil är mycket lyckosam, och Pyongyang är en underhållande läsupplevelse från början till slut.

Betyg: 9/10