Lilla Berlin – Mina Vänner – serierecension

Lilla Berlin vol 2 01

Författare och tecknare: Ellen Ekman

Del i serien: Volym två

Publicerat: 2014

Förlag: Kolik Förlag

Språk: Svenska

Första volymen av Lilla Berlin var riktigt rolig, men karaktärsgalleriet var väldigt luddigt. I denna andra volym lär vi känna personerna betydligt bättre. Det bjuds på information om vilket yrke personerna har, sexuell läggning, ålder och annat som vi kanske borde ha fått veta redan i volym ett. Dessutom får vi en bättre uppfattning om huvudpersonernas personligheter via klargörande utdrag ur en ”Mina Vänner”-bok. Jag hade föredragit om alla dessa hade varit samlade i början av albumet, istället för som nu utspridda genom hela albumet, då jag verkligen hungrade efter information om de inblandade. I volym ett blandade jag ofta ihop personerna, men nu har jag betydligt bättre koll på vem som är vem.

Lilla Berlin vol 2 05

En annan förändring från volym ett är att fler episoder låter breda ut sig över flera sammanhängande strippar. På sina håll finns det till och med antydan till lite såpoperaaktigt berättande med återkommande problem. Volym två är alltså inte lika fragmentarisk som del ett.

Lilla Berlin vol 2 02

Ska jag vara kritisk är kanske inte del två är riktigt lika rolig som del ett, även om det alltid är svårt att räkna skratt. Positivt är att serien aldrig blir enformig utan, likt i del ett, bjuder på många former av humor. Även om skämt om det sociala spelet dominerar.

Lilla Berlin vol 2 07

Gillar du vardagshumor är chansen stor att du kommer att uppskatta Lilla Berlin. Det här är väldigt vardagligt, det är ofta skoj, och det är aldrig tråkigt. En helt okej humorserie.

Betyg: 6/10

Annonser

Lilla Berlin – So Last Year – serierecension

 Lilla Berlin vol 1 01

Författare och tecknare: Ellen Ekman

Del i serien: Volym ett

Publicerat: 2014

Förlag: Kolik Förlag

Språk: Svenska

Behövs det verkligen ytterligare en svensk feministisk humorserie? Efter att ha läst igenom fem Liv Strömquist-album och tre Zelda-album kommer den frågan till mig när jag ger mig i kast med den första volymen av strippserien Lilla Berlin. Ellen Ekmans serie överlappar dock varken Liv Strömquists eller Lina Neidestams verk utan mutar in en helt egen mark i den svenska humorfloran.

Lilla Berlin vol 1 11

Jag skulle beskriva första volymen av Lilla Berlin som en femtio procent väldigt vanlig serie och femtio procent väldigt underlig serie.

Vanlig för att den handlar om vanliga människor och för att humorn är traditionell och gedigen. Zelda åskådliggjorde det vanliga problemet med att strippserier kan vara svåra att läsa i album då samma skämt återkommer om och om igen, men Lilla Berlin har inte alls det problemet. Här finns nördhumor, inskänkta-människor-håller-långa-tal humor, teknikhetshumor, djurhumor, åldershumor och så vidare i en stor och skön blandning.

Lilla Berlin vol 1 05

Det underliga med Lilla Berlin är att persongalleriet är väldigt luddigt. Trots att personerna har olika frisyrer och hudfärger är det väldigt lätt att blanda ihop dem med varandra då alla personerna har samma oformliga huvuden och samma oformliga kroppar. Dessutom saknar de tydliga personligheter. Man får inte veta vad personerna jobbar med eller hur de känner varandra. Efter att ha läst igenom hela albumet tror jag att personerna är vänner med varandra och att de är i tjugofem-trettioårsåldern, men säker är jag inte. Några kanske är ihop och andra kanske är syskon. Jag vet inte.

Kvinnliga och manliga karaktärer är väldigt likartat tecknade, och i två fall var det först när namnet nämndes eller när det badades på stranden som jag lyckades lista ut vilket kön personen tillhörde.

Lilla Berlin vol 1 03

Om en karaktär får man veta att hon är vegetarian och om en annan att hon spelar TV-spel på onsdagskvällar. Mycket mer information för att skilja karaktärerna åt får man inte. Och det är inte så att någon karaktär upprepade gånger spelar TV-spel. Upprepningshumor, som är så vanligt förekommande i strippserier, att farbror Sid hela tiden försöker blåsa Ernie på pengar, eller att Spencer hela tiden utsätter Ernie för olika upptåg saknas helt. Och vem äger egentligen hunden som är med i serien? Det är ju hela tiden olika personer som har hand om den.

Jag vet inte om jag ska kritisera denna luddighet eller om man får ta det som ett självklart drag i serien. Rimligtvis måste det vara ett medvetet val av författaren.

Lilla Berlin vol 1 04

En sak som skiljer Lilla Berlin volym ett från serier som Rocky och Zelda är den totala frånvaron av sex. Antingen är personerna helt ointresserade av sex eller så knullar de mellan stripparna. Om sex någon gång nämns i dialogen är det i form av ”för tidig utlösning” och ”könssjukdomar”. Detta i kombination med de oformliga kropparna gör att jag tveklöst kan utkora Lilla Berlin till den osexigaste serien jag har recenserat. Tycker du att det är för mycket sexualisering i serier har du tveklöst hittat din nya favoritserie här!

Lilla Berlin vol 1 02

Även om den första volymen av Lilla Berlin lämnade mig till stor del förbryllad, så bjöd den även på en hel del skratt och ännu fler leenden, vilket ändå får anses vara det viktigaste i en humorserie.

Gillar du svenska strippserier finns det ingen anledning till att inte testa Lilla Berlin.

Betyg: 6/10

Bonus I: Roligaste strippen från albumet

Lilla Berlin vol 1 06Lilla Berlin vol 1 07

Lilla Berlin vol 1 08

Lilla Berlin vol 1 09

Bonus II: Hunden Ove som Sailor Moon

Lilla Berlin vol 1 10

Zelda vs Patriarkatet – serierecension

Zelda vs Patriarkatet 01

Författare och tecknare: Lina Neidestam

Del i serien: Volym tre

Publicerat: 2013

Förlag: Kartago

Språk: Svenska

I det tredje Zelda-albumet gör Zelda något helt oväntat: hon skaffar jobb! Visst, att vara obetald alltiallo på en skvallertidning är inte drömmen, men det är i alla fall ena foten in i den åtråvärda medievärlden.

Zelda vs Patriarkatet 04

Zelda vs Patriarkatet är min favorit bland Zelda-albumen. Det är lite mer variation på humorn än i de två första albumen, vilket gör att det fungerar bättre som ett helt album. Dessutom är stripparna uppdelade i korta kapitel, vilket också gör läsningen mer njutbar.

Zelda vs Patriarkatet 03

Jag gillar också Zeldas nya kärleksintresse Cesar. Han har lite mer karaktär och personlighet än de tidigare personerna i hennes liv.

En annan sak jag gillar är att albumet inleds med en kort presentation av de viktigaste personerna i serien. En liten sak som gör mycket för helheten.

Zelda vs Patriarkatet 02

Tecknarstilen är mycket lyckad med sköna runda linjer och härliga ansiktsuttryck. Fina färger är det också. Teckningarna är betydligt bättre än i den första volymen: väldigt kul med en serietecknare som utvecklas album för album!

Har du inte läst Zelda förut kan det vara en god idé att börja med Zelda vs Patriarkatet. Visserligen finns det en story som går genom alla albumen, men den är så vag att det inte gör något om man läser albumen i fel ordning.

Zelda vs Patriarkatet 05

Zelda är fortfarande inte någon favorit, men det är en klart läsvärd serie som jag kommer att fortsätta läsa.

Betyg: 7/10

Zelda – Kampen Fortsätter – serierecension

Zelda - Kampen Fortsätter 01

Författare och tecknare: Lina Neidestam

Del i serien: Volym två

Publicerat: 2012

Förlag: Kartago

Språk: Svenska

I andra Zelda-albumet börjar Zelda på en konstskola i Malmö och hon reser till Thailand för att finna sig själv. Nya personer och nya platser är välbehövliga för att det inte ska bli för likt det första albumet. Humorn är nämligen densamma. De flesta skämten bygger på att Zelda blandar feministisk kamp med sexistiska utspel.

Zelda - Kampen Fortsätter 04

Precis som det första albumet lider Zelda – Kampen Fortsätter av att humorn är rätt enformig, med en viss uppsättning skämt som återkommer. Problemet att bipersonerna är något oskarpa återkommer också. Nu är de mest måltavlor för Zeldas utbrott. Kanske måste Zelda helt dominera sin omgivning för att serien ska fungera, men det vore intressant att se hur serien skulle te sig med lite tuffare bipersoner för henne att tampas med.

Zelda - Kampen Fortsätter 05

Ett stort plus med Zelda-serien är att den skildrar sex på ett direkt och otvunget sätt. Jag vet inte om det finns ett pris för bästa sexskildringar i en serie, men Zelda skulle vara en värdig vinnare.

Zelda - Kampen Fortsätter 03

Zelda – Kampen Fortsätter är ett läsvärt album. Men några gapskratt bjuder den inte på. Och serien fungerar bättre i små doser än som ett helt album på en gång.

Betyg: 6/10

Zelda – serierecension

Zelda 01

Författare och tecknare: Lina Neidestam

Del i serien: Volym ett

Publicerat: 2009

Förlag: Kartago

Språk: Svenska

Zelda är en ung kvinna och övertygad feminist. Hennes försök att leva renlärigt feministiskt går dock inte alltid så bra, då hon också är sexist och ofta är slav under sina begär.

Zelda 04

Zelda är en strippserie om sex, feministisk kamp, självkänsla, fester, relationer och olika försök att göra något av livet.

Serien bjuder inte på så många gapskratt, men andelen poänglösa strippar är samtidigt få, så det är en genomgående småtrevlig upplevelse.

Zelda 02

Zelda faller mig inte alls lika mycket i smaken som Rocky, men som komplement till Rocky duger den utmärkt. Och har du någon gång läst Rocky och tänkt att serien vore bättre med en ung feministisk tjej i huvudrollen har du onekligen rätt serie här!

Zelda 03

Ett vanligt problem med strippserier som samlas i album är att de kan bli rätt enformiga. Det är trots allt en viss skillnad mellan att läsa en stripp om dagen i en dagstidning till att plöja igenom ett helt album med strippar på någon dag. Zelda faller helt klart inom denna något olyckliga kategori. Grundskämten är få och upprepningarna är många.

En annan svaghet med den första volymen är att bikaraktärerna är rätt vaga. Visst, Zelda är en naturkraft som helt dominerar där hon drar fram, men starkare bikaraktärer hade inte skadat.

Zelda 05

Gillar du att läsa om en ung tjej som predikar feminism i tre rutor för att i ruta fyra bete sig som ett svin har du mycket att hämta i det första albumet av Zelda. Jag hoppas dock att de kommande albumen ska bjuda på lite mer variation!

Betyg: 6/10

Hundra Procent Fett – serierecension

Hundra Procent Fett 01

Författare och tecknare: Liv Strömquist

Publicerat: 2002-2005, 2005, 2007

Förlag: Galago

Språk: svenska

Hundra Procent Fett är Liv Strömquists första seriealbum. Albumet består av ett stort antal serier, en till ett par sidor långa. Serierna var först med i Liv Strömquists fanzine Rikedomen mellan 2002-2005. Boken kom ut 2005, och en ny utgåva med några extra sidor serier kom ut 2007. Mitt exemplar är dessutom tryckt 2010, så boken blev uppenbarligen populär.

Hundra Procent Fett 02

Serierna kan i stort delas in i två grupper: traditionella strippar med rolig slutpoäng och lite längre berättande serier byggda på fakta och/eller självbiografiska upplevelser. Så väl stripparna som de berättande serierna är vanligtvis humoristiska och har ett feministiskt eller annat rättvisepolitiskt innehåll.

Det är de berättande serierna som är behållningen med albumet. I de kommande albumen skulle hon också komma att helt satsa på den typen av serier och överge stripparna. De var helt rätt beslut.

Hundra Procent Fett 03

Dock är inte stripparna poänglösa. De påminner en del om Lina Neidestams Zelda. Det är lite samma upplägg med feministisk kamp som visar sig vara enklare i teorin än i praktiken.

Hundra Procent Fett 04

Men de berättande serierna är anledningen till att du ska läsa Hundra Procent Fett. Här finns två självbiografiska serier, en om sex och EU-valet och en om nazister på högstadiet, som är väldigt bra. Allra bäst är dock två serier om bananföretagens galna förtryck av befolkningen i Guatemala. Här visar hon sin patenterade blandning av politiska fakta och humor som hon skulle komma att ta mot ännu högre höjder i de kommande albumen.

Hundra Procent Fett 06

Som album betraktat är Hundra Procent Fett nämligen svagare än hennes följande album. Framför allt teckningsmässigt ligger de följande albumen på en helt annan nivå. I början är det nästan lite svårt att läsa på grund av de simpla teckningarna, men man vänjer sig snart.

Har du aldrig läst Liv Strömquist förut ska du inte börja med Hundra Procent Fett. Det är bättre att inleda med Prins Charles Känsla och sedan ta de andra albumen, innan du avslutar med Hundra Procent Fett.

Det är det värt.

Betyg: 7/10