Ibland vill man ha något mustigare än en lista med en artists femton bästa låtar, samtidigt som att lyssna igenom artistens samtliga album på raken är alldeles för mycket. Man vill ha något däremellan: det bästa av det bästa och massor av det! Här kommer mina XXL-listor in! I dessa samlar jag – samtliga – de bästa låtarna av en specifik artist, och hur lång listan beror helt enkelt på hur många mästerliga låtar artisten har spelat in. Vill du bekanta dig djupare med ett nytt fynd, eller verkligen gotta ner dig i en gammal bekantskap, så finns det inget bättre sätt att göra det på än med XXL-listorna!
Cornelis Vreeswijk
Den första av mina XXL-listor innan de ens hade fått namnet XXL ännu. Trots att Cornelis är Sveriges bredaste artist – så väl kvalitativt som kvantitativt – så har det aldrig getts ut någon heltäckande samlingsbox med honom. Eller ens ett enda riktigt lyckat best-of album! Det beror naturligtvis mest på att han först låg på två stora skivbolag, och sedan på en massa olika småbolag, vilket har gett alla dessa samlingar som getts ut ett lätt schizofrent och inte helt tillfredsställande intryck – då alla de bästa låtarna aldrig har varit med på ett och samma ställe. Utan man har själv fått köpa diverse olika skivor och pyssla och klistra. Det här är inget problem på Spotify förstås, och har du aldrig lyssnat på en längre spellista med Cornelis kan den här listan ha en ren chockverkan – så väl kvalitativt som kvantitativt, alltså.
Elvis Presley
Elvis Presley är kanske tidernas bästa sångare. Han hade en mästerlig förmåga att få den mest naiva text och hyggliga melodi att låta innerlig och nära hjärtat. Det påtalades ofta att han sällan hade de allra bästa låtskrivarna till hands, men å andra sidan kunde han få nästan vad som helst att låta bra. Och letar man lite, gräver man lite under yran, hittar man mängder med guldkorn och diamanter. Elvis upplevs som bäst i en låtlista av den här storleken!
The Beatles
Ja, The Beatles behöver ju ingen introduktion. Till skillnad från min kompis Tobias är jag ingen Beatles-kännare, men jag har gjort mitt bästa när jag satte ihop den här listan. Han kliade sig i huvudet av mitt underliga urval av versioner och inspelningar – och det finns ju en hel del alternativ att ta av – men ibland vet inte varför man valt något, bara att det är det rätta för mig, och för den här listan.
Thåström
Det här var den första XXL-listan där jag blandade olika musikprojekt på samma lista. På Beatles-listan fick ju de olika Beatlarnas solokarriärer inte vara med. Men här få vi både Ebba Grön, Imperiet, Sällskapet och solo i en härlig blandning. Får flagga för att jag har dålig koll på Thåströms senaste solo-skivor, så jag måste lägga in lite mer lyssnande där, för att kunna komplettera listan.
Magnus Johansson
När jag listade de femtio bästa albumen på svenska språket så hamnade Magnus Johanssons första skiva på plats nummer ett. Det är ett val som jag aldrig har ångrat. Tyvärr hade han en allt för kort karriär, då han hade (den i och för sig sympatiska) egenskapen att han inte vara särskilt sugen på att stå i rampljuset. Men i den rika svenska traditionen av trubadurrock kommer Magnus Johansson förmodligen att vara artist nummer ett för alltid.
Lustans Lakejer
Det är kanske underligt att kalla Lustans Lakejer för underskattade, då de ändå är ett av den svenskspråkiga musikhistoriens mest kända band , men de har verkligen aldrig fått den uppmärksamhet som de förtjänar. Det tidiga 80-talets eget Kent är ett av väldigt få svenska band som faktiskt är uppe på Kents nivåer när de är som bäst. Efter att de gick ner sig i mitten av 80-talet och man gjorde en häpnadsväckande comeback i slutet av 90-talet har de egentligen bara kört på och är – vid sidan av just Kent – de svenska mästarna på att bjuda på förfinad och elegant dekadans i musikalisk form.
Mauro Scocco
Att samla Mauro Scocco i en lista är inte det lättaste. Han är absolut ingen schizofren artist, men såväl Ratata-åren som den långa solo-perioden har ett flertal helt olika eror som lyssningsmässigt egentligen inte har så mycket med varandra att göra – och som således är rätt svåra att kombinera på ett tilltalade sätt i en spellista. Han har själv misslyckats med ett antal samlingsskivor som inte riktigt nått ända vägen fram med att lyfta fram hans storhet. Men när jag jobbade med den här listan – efter att under en tid slitit mitt hår i frustration – fick jag plötsligt ett snilleblixt över hur listan måste vara upplagd, och nu är det en av mina mest lyckade XXL-listor. Den enda trösten när du är olyckligt kär är att hur miserabel du än känner dig så har Mauro varit ännu mer olyckligt kär i alla fall.
R.E.M.
R.E.M. är ett märkligt band. En tredjedel av deras låtar är fantastiska, bland det bästa och mest medryckande och känsliga som spelats in, och två tredjedelar är – om inte dåliga – så stentrista. Att försöka lyssna igenom deras samlade produktion från början till slut är således inte att rekommendera – då man ömsom spritter till liv och ömsom somnar till. Men i en lista som den här är det inget problem, för här blir det bara 39 helt makalösa låtar och inget annat på raken.
Eminem
Eminem inledde karriären med ett par fantastiska album, sedan blev albumen sämre – medan de enskilda låtarna kunde fortfarande vara fantastiska. Till skillnad från de flesta andra XXL-listorna, så fick jag inte alls till någon form av genomtänkt upplägg och vettig struktur här. Det blev istället ett jukebox satt på shuffle, med enbart underbara låtar om vart annat. För det gäller Eminem får man rafsa när de bästa låtarna i en påse, stoppa den i ryggsäcken och ge sig ut på äventyr.
Metallica
Ja, att försöka sammanfatta Metallicas karriär, med alla höjdpunkter och dalar, och interna konflikter, behövs det en artikelserie och inte en paragraf. Man skulle kunna klaga på bristen på live-versioner, då Metallica gör sig bäst live såklart, men Metallica live ska inte bara höra men se, och således har jag låtit det mest vara studioversioner här.
Lars Winnerbäck
Apropå en karriär med höjdpunkter och dalar så inledde Winnerbäck karriären med ett par underbara tradudurrock-album, varpå han sålde ut och blev kommersiell och gjorde två svaga album, men tog sig i kragen, återskapade sig igen och började göra underbara, helgjutna, innerliga album igen – om än i ytterligare en ny stil. Här finns allt det bästa från samtliga eror förstås. (Även om man som vanligt hade önskat sig mer av b-sidor, tidiga demos och udda utgivningar på Spotify. Här är herr Winnerbäck lite snål faktiskt, och utbudet är lite rätt barskrapat tyvärr, och inte alls i Springsteen-klass.)
Bruce Springsteen
Ja, om jag inte är någon Beatles-expert, så är jag ännu mindre av en Springsteen-fanatiker. Han har dock inte 25 olika studioversioner och 12 mixningar av varje låt på Spotify att välja mellan, å andra sidan har han väldigt, väldigt många låtar att välja bland. Det finns förmodligen Springsteen-album jag inte ens har hört – i alla fall om du tar med alla specialutgåvor och samlingar med outgivna låtar (och det måste man ju när det gäller Springsteen). Lägg till ett par hundra live-låtar på Spotify och det är ett storslaget tilltag att försöka sätta ihop den slutgiltiga Springsteen-listan. Men har jag missat någon av dina favoriter, så tipsa mig bara, så blir listan ännu bättre!
Allan Edwall
Till skillnad från många andra artister bland dessa XXL-listor, så släppte Alla Edwall förhållandevis få låtar, och således är det åtminstone inom de rimliga gränser att sätta ihop den ”ultimata” Alla Edwall-listan. Det här är mitt försök.
U2
Först satte jag ihop tre U2-listor, en för 80-talet, en för 90-talet och en för 2000-talet, för det kändes alldeles för mäktigt att sätta hop en fullständig U2-lista. Men till sist blev det en sådan här också.
Pet Shop Boys
Jag älskar hur Pet Shop Boys aldrig ger upp, aldrig tar ett avbrott, utan bara går på. Alltid med hög kvalitet. Sedan de började i mitten av åttio-talet har de släppt minst 15 (det är beroende på hur man räknar) album, och det har gått som mest fyra år mellan två album. Jag hoppas att min spellista gör dem rättvisa.
Magnus Uggla
När jag var ung var Magnus Uggla Sveriges stora ”sociala media-kändis”, årtionden innan det fanns någon social media, för han var en en-mans-social-media helt i sig själv. Visst har det funnits komiker och musiker – som den samtida Eddie Meduza – som varit ännu mer tokiga och ännu mer ”frispråkiga”, men i tidningarna och rutan var Magnus Uggla en förstklassig enmans-cirkus på ständig turné: han var som David Bowie och ”Weird Al” Yankovic på en och samma gång.
Ja, länge ansågs det att Magnus Ugglas karriär hade två halvor, en väldigt bra när han var ung, kåt och cool glamrockare och en väldigt dålig när han blev en humorist och revyartist. I själva verket finns dock förstås en tredje period också; när Uggla gick tillbaka något mot ungdomsåren igen, och bara körde på och fortsatte att spotta ur sig grymma låtar, trots att få förståsigpåare brydde sig längre. Magnus Uggla är en av få artister som inte nödvändigtvis blir sämre när han är som mest skamlöst kommersiell, och alla tre perioderna är lysande, och finns förstås representerade här.
Eldkvarn
Eldkvarn är också en artist med fler eror än det går att sammanfatta snabbt och enkelt. 70-tals Eldkvarn innan de hade blivit det egentliga Eldkvarn, det röjiga klubbtiden på tidigt 80-tal, den mer drömmiga mitten på 80-talet, det storslagna sena 80-talet med alla stora album och turnéer, det något vilsna tidiga 90-talet, ”comebacken” med Limbo i slutet av 90-talet, ”Jari Haapalainen-åren” i början av 00-talet, och så vidare… Lyssna bara på listan – som till största delen är i tidsordning – och häng med på tåget…
Björk
För den inte specialiserade lyssnaren har väl Björk bara två eror: hennes första tre album när hon var hyfsat kommersiell, och resten när hon struntade i allt vad hits heter och beslutade sig för att vara enbart konstnärlig. Saker och ting är naturligtvis mer komplicerade än så, och vi får förstås inte glömma Sugarcubes-tiden heller. Att Björk dessutom är en av få artister, som på Spotify, bjuder på ett live-album till i stort sätt alla studioalbum, plus diverse remix-album av ovanligt hög nivå gör det förstås ännu roligare – och mer utmanade – att sätta ihop en sådan här lista. Likt Thåström har jag dock lite sämre koll på hennes två senaste album, så du får ta den biten för vad den är för tillfället…
Gladpunk!
Ja, här var det inte bara en artist, utan en hel genre, eller snarare rörelse, då jag begränsat gladpunken till det glada 90-talet när den var som störst, bäst och vackrast.
Den uppmärksamme lägger förstås märke till den nästan totala avsaknaden av kvinnliga artister. Det är dock inte mitt fel, utan beror på att det inte fanns särskilt många kvinnliga 90-talspunkare som sjöng på svenska – i alla fall inte på Birdnest och Beat Butchers, som hade genren som i ett järngrepp. Däremot tar jag fullt ansvar för urvalet på listan, men det är naturligtvis svårt att kvotera in något som inte finns.
Iron Maiden
Här stötte jag på problem. Att göra en Iron Maiden-lista med ett strikt kronologisk upplägg fungerade inte, för dels var det för många bra låtar från vissa av skivorna kombinerat med att många av låtarna var väldigt långa, som gjorde att man blev kvar på det albumet och den eran alldeles för länge. Så man kunde lika gärna lyssna på de albumen som de var istället, vilket motverkade syftet med listan. Inte heller ville jag skapa en specifik lista för 80-talet, en för 90-talet, och så vidare heller, då det upplägget redan kändes gjort. Då uppkom iden att köra ett kronologiskt upplägg – fast tre gånger rakt genom deras karriär, och att jag på tredje ”varvet” hade med de flesta av mina personliga favoriter, så att hela listan byggde upp mot dessa avslutande explosioner. Sagt och gjort, jag testade, och resultatet blev över förväntan! Mycket nöje!
Kent
Här återvände jag till ”Iron Maiden-konceptet”, och körde även här tre kronologiska varv genom bandets diskografi, men de flesta av mina favoriter på det tredje varvet – och här blev resultatet ännu bättre! Kent är definitivt inte någon artist med ”30 procent lysande låtar, och sjuttio procent tråkiga” – snarare ligger kvoten på 80 procent lysnande, och 20 procent tråkiga. Den här listan blev så lyckad att det här är i stort sätt det enda sättet jag lyssnar på Kent numera.
(Vill du enbart lyssna på de där tråkiga 20 procenten så hittar du dem här: Övriga Kent)
Mikael Wiehe och Björn Afzelius
Med 250 låtar är Wiehe/Afzelius-listan den med god marginal längsta av mina XXL-listor. Det är naturligtvis alldeles för många låtar för en enda lista, men dels är det tre väldigt produktiva artister som samlats, och dels ville jag verkligen (precis som med de andra XXL-listorna) ha med precis alla de riktigt bra låtarna.
(Vill du ha en något mer kompakt lista – med enbart 65 låtar – så kan jag bjuda på en sådan också: Mikael Wiehe och Björn Afzelius – Det Bästa Av Det Bästa)
Staffan Hellstrand
När han var som bäst framstod Staffan Hellstrand länge som en ”light-Thåström”, vilket inte alls är någon dålig sak. ”Gör om det om ni kan” som Cornelis sjunger. Annars är han som en Magnus Johansson som fått tag på ett allt för rockigt kompband. Eller bara väldigt mycket Staffan Hellstrand. Och han har många fler briljanta låtar än vad du och jag tror.
Pearl Jam
Med tanke på att Pearl Jam är ännu bättre live än på skiva, och det finns bokstavligt talat hundratals live-album på Spotify, är det en klurig artist för en sådan här lista. Man kan bara göra sitt bästa, och har du aldrig lyssnat på Pearl Jam (och relaterade band som här också får vara med på ett hörn) tidigare kan det finnas fler underbara låtar på den här listan är du klarar av på en och samma gång.
(Pearl Jam har precis släppt ett nytt album som jag inte lyssnat på ännu, så listan kommer rimligtvis snart att uppdateras med ännu fler låtar.)
David Bowie
När vi var små gillade min syster David Bowie, medan jag inte förstod så mycket av musiken, även om den onekligen var fascinerande. Däremot jag gillade skivomslagen, och det gör jag fortfarande. Den här listan är i ett tidigt skede, ”under construction” som det hette om alla hemsidor på nätet en gång i tiden. Så just nu är det i stort sätt bara de allra mest kända låtarna som alla känner till som är med – vilket i och för sig är en hel del – men det finns mycket att gör på den här listan i framtiden…
Markus Krunegård
Jag kan väl inte påstå att jag riktigt förstår mig på Markus Krunegård, vilket är mycket av tjusningen med honom som artist också. Vissa av hans låtar älskar jag. Vissa andra låtar… ja… vad ska man säga…
Men när han är som bäst och när han är som mest ”Dark Mauro”, så älskar vi honom innerligt förstås.
Di Leva
Di Leva är – precis som Lustans Lakejer – en av Sveriges mest kända artister, som samtligt på något sätt ändå är väldigt underskattad. Många verkar ha uppfattningen att han har 4-5 väldigt bra låtar, och sedan inte så mycket att komma med, men det är ju helt fel. ”Lights out på ålderdomshemmet”, ”Fri vild och stark”, ”Född i Gävle”, ”Vi är överallt”, ”En storm ska ta oss hem”, ”Om du vore här nu”, ”På vift”, ”Jag och Fred Astaire” och ”Fördämningen” är bara några av hans halvkända och okända sånger som är fantastiska.
Det är sällan någon gör covers på Di Levas låtar, och här finns det massor av ”oupptäckt” material att ta av. Jag förutspår att någon gång i framtiden kommer det ett Di Leva Teens som gör rent hus på listorna med massor av versioner av hans låtar…
Tomas Andersson Wij
Den här spellistans utformning är en gåva från högre makter. Andersson Wij är ännu av dessa artister som är rätt underskattade vad bredden av hans låtskatt beträffar – han har helt enkelt många fler underbara låtar än de flesta tror – och dessutom är han en sådan där artist där hälften av låtarna är fantastiska och fulla av liv medan den andra halvan är rätt tråkiga i jämförelse. Således är han en perfekt artist för en låtlista som den här – då man slipper allt det tråkiga och får allt det innerliga. Men utformningen av låtlistan – som till stor stor del var rent slumpmässig – blev mycket bättre än jag hade förväntat mig, och det kanske är den av alla dessa XXL-listor som jag är mest nöjd med. Nästan utan egen förtjänst egentligen; det bara blev så!
Robyn
Trots att Robyn snart firar 30 år som albumartist så har hon bara fått ur sig sex fullängdsalbum. Trots det finns det massor av låtar att ta av. När man bara ser listan skulle man kunna tro att hon släppt 14 album, men är man bäst när det gäller så är man. Som den senaste listan på listan så har jag inte riktigt mejslat ut låtordningen ännu, men det är ju halva nöjet med att sätta ihop en sådan här lista…
Fotnot:
Om någon undrar var alla kvinnliga artister är i den här delen av artikeln, så är det betydligt vanligare att manliga artister släpper väldigt många album med en väldigt skiftande kvalitet på låtarna, medan många kvinnliga artister släpper album mer sällan (eller helt enkelt har kortare karriärer), samt håller en jämnare kvalitet på låtmaterialet. Det håller definitivt på att föräldrars, men än så länge är en kortare ”the best of the best”-lista med de främsta 15-20 låtarna fortfarande ett bättre alternativ när det gäller många kvinnliga artister.
Och apropå just sådana mer kompakta ”best of”-listor så är det precis det i nästa del av den här artikelserien, när vi får mängder av engelskspråkiga ”best of”-listor i del 4: The Best of the Best!
Albumpojken 
Senaste kommentarer